Årets Album 2021, plats 15-11

Årets Album 2021, Plats 20-16

#20: Brijean – Feelings

#19: Avantgardet: Smile and Wave

#18: Silk Sonic (Bruno Mars & Anderson .Paak) – An Evening With Silk Sonic

#17: SG Lewis – times

#16: Vince Staples – Vince Staples

#15: Bachelor – Doomin’ Sun

Här har vi ytterligare en duo som har valt att göra musik ihop, fast i detta fallet så är duon mer känd inom indievärlden än den stora massan. Artisterna Jay Som och Palehound har här gått ihop och skapat en skiva tillsammans där jag hade lyssnat på Palehound tidigare, så det var därför som den här skivan poppade upp på min radar. Där Sonic Silk badar i soul-poolen så kastar Bachelor gyttja och lera i grungens tidsålder, där allt låtar lite härligt smutsigt men medryckande på sitt egna vis. Det märks att de gillar att samarbeta med varandra då deras röster passar otroligt väl med varandra och när det väsnas och skär sig så mår indiegubben i mig som bäst. Att det här är en engångsgrej hoppas jag verkligen inte, för det här känns som att det är en duo som bara kommer att växa om de väljer att fortsätta att spela tillsammans.

Favoritlåt: Back of My Hand

#14: Viagra Boys – Welfare Jazz

Det här bandet fick jag upp ögonen för först i år, men de har ändå kört sin punkiga knarkarrock sen 2016, att dock endast kalla det för just punk eller rock är fel i sig då de svänger hejvilt bland olika genrer, så länge genren i fråga har ett lager av smuts över sig. Det här är musik som inte är rädd för att gräva upp skit och låta den skiten få gro sig under naglarna för att sedan utveckla till något av det smutsigaste men ändå renaste man kan finna i den svenska musikbranschen idag. De gör musik som de tycker om så får andra tycka vad fan de vill om det, och det är något befriande med det. Jag fastnade direkt för huvudspåret ”Ain’t Nice”, sen har de andra låtarna bara växt mer och mer för min del. Ge dem en chans så kanske du också finner det vackra i deras trasighet.

Favoritlåt: Ain’t Nice

#13: Parquet Courts – Sympathy for Life

Om det är något New York kan producera så är det en uppsjö av grym musik, där Parquet Courts är ett av de band därifrån som jag absolut håller närmast hjärtat. Senast de var med på min lista var 2018 med ”Wide Awake!” som var en härligt renodlad rockplatta och som jag fortfarande återvänder till för att få min dos av Parquet Courts patenterade stonerrock. Deras senaste alster blandar och tar på ett annat sätt och jag var inte lika snabbt övertygad som jag var då, men som ofta är fallet med mycket musik så växte den mer och mer för varje lyssning. Däremot fastnade jag direkt för öppningsspåret ”Walking at a Downtown Pace” med en gitarrslinga som sätter sig lika hårt som ett tuggummi i håret och vägrar släppa taget innan den har trasslat in sig i hela frisyren. Resten av skivan tar lite mer tid att sig an men för varje lager man plockar av så finner man innerst inne Parquet Courts härliga kärna som åtminstone för min del är väldigt svår att stå emot.

Favoritlåt: Walking at a Downtown Pace

#12: Delvon Lamarr Organ Trio – I Told You So

Det här har varit ett speciellt år för min del där jag tillslut bestämde mig för att börja plugga, och jag vet inte med er men jag har väldigt svårt för att lyssna på musik med text i när jag pluggar så då återkommer jag ofta till jazzen för att kunna ha på något i bakgrunden. Den här skivan kom som en skänk från ovan tidigt på året och har förgyllt många pluggstunder med sina jazziga funk-toner. Jag har visserligen lyssnat på all möjlig jazzmusik under tiden jag har pluggat, där fyra av fem artister på min Spotify topplista var renodlade jazz-akter. Det är dock till den här skivan som jag har återkommit mest till, för det svänger så himla härligt om den att man utan problem kan sitta och digga med samtidigt som man läser på om något ämne som man antagligen kommer glömma av lagom till att tentan är över. Även om just den informationen går förlorad med tiden så lever Delvon Lamarr Organ Trio, eller DLO3 som de även kallar sig, kvar i mitt minne.

Favoritlåt: Hole In One

#11: Wild Pink – A Billion Little Lights

Här kommer band nummer två på min lista från den ”lilla” staden New York, fast Wild Pink låter mer som att de skulle komma från något kollektiv på Amerikas västkust än deras östkust helt ärligt. Detta har en somrig och upplyftande känsla som att man sveps med på landsvägar och öppna vidder. Det är musik som man tar in med djupa andetag och får en att andas ut i harmoni, även om stadens puls letar sig in emellanåt i bandets texter som kan slänga iväg en känga till dem som känner sig träffade. Dock som helhet finner man mer ett lugn i sig när man lyssnar på deras musik, och det här bandet hade kunnat komma varsomhelst i från USA då deras musik passar alla bilder, känslor och vibbar som deras alla städer och stater bjuder på, vilket är en del städer vill jag ändå påstå. Även om det är första gången jag har med Wild Pink på min lista så har jag en svag känsla att de kommer att bli ett återkommande segment i framtiden, där de säkerligen kan leta sig uppåt i listan och sluta upp bland topp tio.

Favoritlåt: Oversharers Anonymous

  1 comment for “Årets Album 2021, plats 15-11

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *