Recension: To the Moon

ToTheMoon-01

Jag vet att jag är sen till tåget som är To the Moon, då spelet släpptes 2011. Men jag är sjukt dålig på att ta mig tiden för att spela. Speciellt spel som man bör plöja igenom utan avbrott. Det var bara för några minuter sedan i skrivande stund som jag såg eftertexterna rulla förbi då jag spelade klart To the Moon. Mina tankar studsar omkring i skallen som en bumbibjörn då jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Men något jag måste adressera så här i början är att To the Moon är inget spel.. Med det menar jag att det är något mer än ett spel, det är en interaktiv upplevelse.

Det är inte mycket du som spelare tillför eller gör för den delen. Utan du tar dig hela tiden från från punkt A till punk B. Det finns absolut ingen utmaning som helst i spelet, inga krångliga pussel eller tuffa action moment. Detta gör att många inte har lust att lägga ner tiden på det, då de hellre ser på en film. Upplevelsen som To the Moon levererar skulle inte kunna göras bättre i något annat media, varken i anime eller i film.

To-the-moon

De som känner mig vet att jag inte är mycket för storys som lägger fokus på kärlek, vare sig det är film, spel eller comics. Det är aldrig intressant för mig. I de flesta fall brukar jag tycka att det blir sämre för att de lagt fokus på kärleks delen. Men det är något med To the Moon som gjorde att jag brydde mig, visserligen så handlar det inte bara om kärlek, men det ligger i fokus konstant.

Jag tänkte gå in lite på storyn, men jag gör det lite som på baksidan av en bok, så slipper jag spoila något: Dr. Eva Rosalene och Dr. Neil Watts jobbar på företaget Sigmund Crop. Som jobbar med att uppfylla din sista önskan innan du går bort. To the Moon är en berättelse om John Wyles, en gammal man som ligger på sin dödsbädd. Och hans sista önskan är att åka till månen, men för att uppfylla hans önskan behöver Dr.Rosalene och Dr.Watts ta sig in i John’s minne, för att plantera in falska minnen så att John tror att han åkt till månen. Berättelsen i To the Moon tar dig igenom John’s liv från ett litet barn till den gamla man som önskar att få åka till månen. Men du får den berättad i ”fel” ordning då den börjar baklänges från en gammal man till ett litet barn.

moon

Det kanske inte verkar så intressant att få reda på vad en döende gubbe har haft för sig under livets gång. Men utvecklarna på Freebird Games gör att du bryr dig om spelets karaktärer och du vill ta reda på vad som hänt. To the Moon gör förövrigt något som inte många andra spel gör, trots att spelets huvudperson är John är det inte honom du styr, utan du styr radarparet Dr.Rosalene och Dr.Watts, som tittar på John’s liv från ”the sidelines” så att säga.

To the Moon har en seriös och djup berättelse där budskapet varierar lite beroende på vem du frågar. Men vare sig det är film eller spel så skulle 4 timmar av en seriös story vara jobbigt att ta sig igenom utan lite humor här och var. Humorn i To the Moon får du utav de två Doktorerna. Dr.Watts gör ofta referenser till annat nördigt, några exemplen är: Doctor Who, Matrix och min favorit, DragonBall.

blocked kamehameha

Jag måste säga att om det inte hade varit för den grafiska designen och musiken i To the Moon så hade jag förmodligen inte blivit så förälskad i det som jag är. Grafiken påminner starkt om gamla 16-bitars spel från Super Nintendo. Och spelet backas upp av riktigt mysig instrumental musik, som jag förövrigt sitter och lyssnar på nu när jag skriver denna recension.

Nu som avslutande ord måste jag säga att jag starkt rekommenderar To the Moon till alla som vågar ge det en chans. Speciellt till er som gillar spel som hamnar i ”upplevelse/konst” kategorin, för som jag sa i början är To the Moon mer än ett spel, det är en interaktiv upplevelse. Det är utan tvekan värt 4 timmar av ditt liv och spelet kostar mindre än en biobiljett, och du får en berättelse ur To the Moon som är mer värt pengarna än vad du skulle få av valfri film på bio

5av5moln

——————————————————————————————————————–

En andra åsikt av Hampus Skoglund

To The Moon är ett sorgligt bortglömt spel som förtjänar så mycket mera uppmärksamhet. Trots att det släpptes 2011 hörde jag om det först nu i år, och när det kostade 27 kronor på Steams indierea, fanns det ingen ursäkt till att inte äga det. Fyra timmar senare är jag helt knäckt, rörd och överväldigad. Utan överdrift så har To The Moon ett av de absolut bästa spelmanusen jag någonsin upplevt, där storyn sätts i fokus före gameplay, och man får uppleva en handling som berör kärlek, önskningar, hopp, och besvikelse. För att klara av de tyngre ämnena har spelet en fullständigt briljant komik, som tar in referenser från Dragon Ball, Street Fighter och How I Met Your Mother. Jag kan inte rekommendera det här spelet nog, och särskilt nu när Steams indierea pågår, köp det nu!

5av5moln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *