Dead Space 3 – Fortfarande Dead Space

Som ni kanske vet är Dead Space en serie jag håller mycket kärt om hjärtat, och såg därför extremt mycket fram emot den tredje delen, som släpptes i februari. Nu känner jag att tillräckligt lång tid har gått för att jag ska kunna skriva mina exakta åsikter, efter att ha kört igenom spelet i co-op, och ensam.

Direkt i prologen känner jag att serien har bytt fokus, då en sekvens helt klart skulle kunna föra ens tankar till andra AAA-spel såsom Uncharted eller varför inte det nyligen släppta Tomb Raider. Med det sagt så är prologen riktigt bra, och ger en cool bakgrund till den nya planeten, Tau Volantis, som man spenderar över halva spelet på. När prologen är över och man sedermera tar över rollen som Isaac, tar spelet sin början.

Jag ska säga det direkt, Dead Space 3 är ett av de där spelen som faktiskt är bättre i co-op, och för tankarna till Resident Evil 5, som jag har haft som co-op referens då den helgen jag nötte det med polare i samma rum var magisk. John Carver, som ens co-op partner styr, har en tillräckligt tydlig roll för att inte bara bli en själlös kopia av Isaac, men ibland är Visceral Games lite lata med att förklara hur Carver kommer till samma ställe som Isaac kommer till, och han är lite för tyst, även om han bidrar med bra konversationer. Men Visceral gör ett bättre jobb än 99 % av alla co-op spel där spelare 2 inte alls har någon narrativ koppling, vilket faktiskt Carver har, så de ska Visceral ha beröm för.

 

Som jag nämnde tidigare känner man att serien har bytt fokus, och det märks tydligast i spelet cut-scenes som är mycket mera frekventa, och som verkligen inte alls känns Dead Space. Ett triangeldrama mellan Isaac, Ellie och hennes pojkvän Norton känns helt malplacerat och verkligen inte alls Dead Space. Men som tur är tar det inte upp allt för mycket av spelet, men det märks helt klart att utvecklarna har anlitat nya manusförfattare. Vilket ju är synd, men den övergripande Dead Space-loren, om Markers, Necromorphs och Unitologin, är fortfarande lika intressant som tidigare.

Jag skrev i tidigare inlägg att jag inte klagade på att serien ville till nya miljöer, utan jag snarare uppmanade till det, och i efterhand känner jag att Tau Volantis faktiskt var ett lyckat tillägg till Dead Space 3, och bakgrunden till hur kolonierna blev mera och mera galna, där vissa till och med gick så långt att de tvingades dra till kannibalism, är riktigt vidrigt och alldeles underbart, i typisk Dead Space-anda. Först verkar det som en ”vanlig” isplanet med en mänsklig koloni, men med hjälp av ljud och text-loggar inser man att allt inte var som det verkade.

Det är också på Tau Volantis som man möter de i mitt tyckte vidrigaste Necromorpherna i hela Dead Space-serien, bortsett från de odödliga Regenerators som alltid sätter mig i total rädsla, och det är de nya Feeders, som är ett resultat av kannibalism, då de reagerar på allt ljud samt ljus, vilket gör att mötena med dem kräver största möjliga tystnad om man inte vill få en hel flock på sig. Det är helt galet spännande och vidrigt att möta dessa, och det känns verkligen Dead Space. Sen gillar jag också hur alla Necromorphs har fått nya utseenden, dels på Tau Volantis men också när man är i rymden, och kommer till de gamla militärskeppen, vilket skapar fräscha och nya utseenden till de klassiska Necros som man vid detta lag är van att möta.

 

Med det sagt så är inte Dead Space 3 särskilt läskigt, men jag har aldrig ansett Dead Space-serien att vara ren skräck, utan det har för min del handlat mera om känslan, mytologin, och den underbara ljuddesignen som alla spel har, och som jag glädjande kan säga att trean också har. Den där utsattheten, och paniken man fick i de två tidigare delarna är fortfarande där, även om den såklart minskar när man har en polare bredvid sig. Lägg därtill att Dead Space 3 har en av de tajtaste kontrollerna jag upplevt i ett spel av tredjepersonsvy, som förfinar kontrollen från de två tidigare ännu mera till närmast perfektion.

Slutligen kan man säga att även om Dead Space 3 har bytt fokus till mera actionorienterat, är det fortfarande Dead Space, med sin oslagbara ljuddesign, vidriga fiendedesign, underbara ljud och text-loggar, och med det nya vapenskapandet så tar Dead Space 3 välförtjänt en plats jämsides de två tidigare delarna, även om det är den svagaste av de tre.

Dead Space 3 är en underhållande, galet intensiv, snygg, spännande och stundtals vidrig resa som jag inte ångrade att jag tog, och med en vän blir den mycket mera njutbar, även om det är mer än godkänt i ensamt läge. Kör man det ensam märks det inte alls av att spelet även har co-op, och det är också en bedrift.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *