Topp 20 album 2012: Plats 5-1

Fjärde advent och en dag kvar till julafton, vilket bättre sätt finns det inte än att få spana in vad som faktiskt blir det bästa albumet 2012(enligt mig då, men enligt mig själv har jag rätt bra smak). Vi har funnit country, rock, punk, instrumental och psykedelia och topp fem kommer inte göra er besvikna med utbudet av genrer som det finns så gott om i musikvärlden. Låt oss börja med en snabb tripp till memory lane och se vad vi kunde finna på plats 20 till 6:

Plats 20-16

#20: Kindness – World, You Need A Change Of Mind
#19: Godspeed You! Black Emperor – Allelujah! Don’t Bend! Ascend!
#18: The Men – Open Your Heart
#17: Dirty Projectors – Swing Lo Magellan
#16: The Walkmen – Heaven

Plats 15-11

#15: Familjen – Allt På Rött
#14: Michael Kiwanuka – Home Again

#13: The Lumineers – The Lumineers
#12: Beach House – Bloom
#11: Citizens! – Here We Are

Plats 10-6

#10: Beachwood Sparks – The Tarnished Gold
#9: First Aid Kit – The Lion’s Roar
#8: Animal Collective – Centipede Hz
#7: Tame Impala – Lonerism
#6: alt-J – An Awesome Wave

——————————————————————————

Nr 5: Joel Alme – A Tender Trap

Den göteborgska västkusten har inspirerat många melankoliska popmusiker att skriva vackra och hippa stycken om klubbar, spårvagnar och människorna som bosätter staden. Exil-göteborgaren Joel Alme drömmer även han iväg sig till västkusten nu när han är bosatt i Sveriges huvudstad, och mer romantisk bild av Göteborg får man länge söka efter. Den svenska croonern sjunger om lycka, romanser, hemlängtan och förlorade kärlekar och är lika vackert ackompanjerad som alltid i hans skivor och han bygger upp katedraler av melodier som sveper över en som en varm bris en vacker sommardag. Varje sak han sjunger om känns självupplevt och visar en sådan äkthet att man blir helt tagen. Hans röst är inte den bästa, men är ändå så känslomässigt stark att den får en att känna mer än vad de vackraste rösterna någonsin kan åstadkomma. I ett land fyllt av melankoli är det skönt att se att någon fortfarande finner det vackra i livet i vårt land.

Nr 4: Bat For Lashes – The Haunted Man

Bat For Lashes, eller Natasha Kahn som hon egentligen heter, har hittills i sin karriär gömt sig bakom elektroniska instrument och låtit sina musikarrangemang föra låten framåt och rösten bara vara ett extra tillägg. Tills nu. När ”The Haunted Man” släpptes blev jag rent av chockad av hur otroligt stark hennes röst faktiskt är, och istället för att gömma sig står hennes röst längst fram och sjunger klart, tydligt och otroligt vackert i sånger som är av en hjärtkrossande art. Man berörs in i det innersta av hennes texter och instrumenten hjälper fram henne till nya storheter. De rent akustiska inslagen på skivan är de som fastnar allra längst och ger en vibbar från 80-talets starka kvinnor som sjöng med hjärtat utanför kroppen, blödande och berörande. Jag har alltid gillat Bat For Lashes musik, men nu har det gått över till en evig förälskelse.

Nr 3: Hot Chip – In Our Heads

Hot Chip har ända sedan de släppte sin andra skiva ”The Warning” alltid haft en plats i mitt hjärta med sin nördpoppiga musik som låter en segla genom alla tiders musik i elektroniskt format. För varje skiva det släpper visar de ytterligare ett lager av perfektion och för varje gång tänker jag ”de här kan de bara inte toppa” och om och om igen överbevisar de mig. Den förra skivan ”One Life Stand” visade på ett band som har mognat och visade vuxnare toner i deras annars smått barnsliga musik och jag älskade den oerhört. Nu har de lyckats få de vuxnare inslagen från den blandat med en poppigare ton som visar att de inte bara har mognat, de är även otroligt starka i sin position som flaggskeppet av elektronisk indiepop i världen. Hot Chip är en resa som ständigt är i förändring, men bara till det bättre. Följ med även ni.

Nr 2: Japandroids – Celebration Rock

Första gången jag hörde Japandroids tänkte jag ”Fuck vad intense!” Trots att det är ett band bestående av endast två män lirandes trummor och gitarr kommer deras musik som en tsunami över en och överrumplar allt i sin väg. Efter ett antal genomlyssningar började jag dock höra en annan nivå av musiken: texterna. Det är texter som visar två män i 30+ åldern som speglar tillbaka till sina ungdomsår och sjunger om fyllor och unga tider, drömmandes bort till en annan tid de inte längre är i. Det är med ett nostalgiskt skimmer skivan är klädd i med beroendeframkallande gitarrslingor som får hela kroppen att skaka av eufori. När Japandroids dras igång hemma i högtalarna blir helt plötsligt alla dagliga och tråkiga uppgifter otroligt underhållande och man dansar sig fram genom vardagen. Det är upplyftande och intensivt, och man mår som bäst med Japandroids dunkande i öronen.

Nr 1: Frank Ocean – channel ORANGE

Jag gillade tonerna i skivan. Jag gillade beatet och Frank Oceans klara RnB-röst. Jag gillade det mesta med den faktiskt. Men efter några genomlyssningar började jag höra de tragiska historierna, de vassa speglingarna av de olika lagrena i mänskligheten när han tar oss från sandstränder bort till slumområden. Han berättar om de människor som annars inte har en röst, som stumt lever vidare i sitt liv. Han sjunger om stripporna, junkies och rikemansmänniskor och går innanför kroppen och känslorna som det innebär att vara en av dessa sorters människor. Han sjunger om platser som annars bara viftas förbi i polisserier och som man lämnas oberörd av, där har Frank Ocean stannat upp och satt sig ner, sugit in stämningen på platsen och känslan av att leva där. Människorna utan röster som går osynliga finns, och Frank Ocean har plockat fram kärnan hos dem och sjunger om dem med de skönaste beatsen. Frank Oceans har gjort årets bästa skiva, och de osynliga människorna har nu äntligen fått en röst.

  1 comment for “Topp 20 album 2012: Plats 5-1

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *