Topp 20 album 2012: Plats 20-16

Nu börjar året närma sig sitt slut och vet ni vad det betyder? Jo, topplistetider! Här på Spelmolnet kommer jag bjuda på min bild av de bästa albumen från året som har gått och hoppas kunna tipsa, överraska och förgylla eran vardag med, enligt mig, fantastisk musik. Så låt oss börja med listan! Här kommer plats 20-16:

Nr 20: Kindness – World, You Need A Change Of Mind

En lång, blek och långhårig man bjuder på de finaste soulmelodierna det här året. Det är inte en samma slags soul som vi är van vid en gång i tiden, det här bjuder på fler elektriska landskap, men känslan är densamma som innan och landet som Kindness omsveper en är luftig, bubblig, nyfiken och lycklig. Världen behöver ändra sin uppfattning, och Kindness försöker göra det med sin musik. Det kanske inte kommer ändra på hela världen, men varje person han ändå når ut till blir lite lyckligare av hans kärleksfullhet.

Nr 19: Godspeed You! Black Emperor – Allelujah! Don’t Bend! Ascend!

Godspeed You! Black Emperor har inte släppt ett album på 10 år. De har kurat sig undan med sin suggestiva instrumentalmusik, världen har antagligen inte vart redo för den förrän nu. Nu har de äntligen släppt sig ett nytt album, och i den moderna musikvärlden är den alla fel vilket i min bok gör den så makalöst rätt. För det första är det inte mysiga ljudlandskap de bjuder på, dessa är nattsvarta skapelser som sätter en till en början i en obekväm sits men som lullar in en till tonerna av musiken och man låter sig försvinna i de mörka tonerna. Sen är skivan bara 4 låtar lång, däremot är två av skivans låtar över 20 minuter långa. Detta lär avskräcka 90% av jordens befolkning som söker sin musik som en drog: en snabb fix, sen är man nöjd. Jag älskar dock detta med den och att försvinna in i 20 minuter långa alster som ständigt utvecklas och växer är sann musiklycka.

Nr 18: The Men – Open Your Heart

När första låten drar igång på den här skivan tar det mig cirka 10 sekunder innan jag låter hela kroppen spritta igång i en euforidans med lufttrummor och luftgitarr inblandat. The Men kan ha gjort det mest upplyftande öppningsspåret i år och fortsätter med konstant ström av ljuvligt punkig musik som hade gjort The Ramones glada att det finns fortfarande, i denna värld, musik som riktar sig direkt till reptilhjärnan. De har några lugnare spår, ett som till och med som kan räknas som ren popmagi, men alla får en på ett ytterst utmärkt humör och kittlar ens simplaste sinnen som bara ytterst välgenomtänkt musik kan lyckas med. Att ha The Men i hörlurarna kanske inte gör dig bättre än andra människor, men fan, du både känner dig bättre och lyckligare av att ha dem med dig när du är ute på nya strapatser i den vida världen och tycker synd om andra som inte kan dela denna lyckan med dig.

Nr 17: Dirty Projectors – Swing Lo Magellan

När Dirty Projectors släppte sitt förra album tipsade jag om den både högt och lågtoch försökte få så många som möjligt att lära sig uppskatta deras smått kufiska musik. Dock var det tid till spillo då vart jag än gick fick jag svaret ”wtf?” Den var helt enkelt för kufisk, och jag erkänner, det krävs några genomlyssningar av deras låtar innan man kan fullt uppskatta dem, tills Swing Lo Magellan kom. Detta är deras mest lättacceptabla skiva hittills och även om det bjuder på deras skönt spårade gitarrslingor som jag inte verkar kunna få nog av har de tonat ner landskapet och den bjuder på en simplare men ändå fylligare än vad de har någonsin gjort innan. Det är fortfarande kufiskt, men på ett så underbart popmagiskt sett som bara Dirty Projectors egentligen kan lyckas med.

Nr 16: The Walkmen – Heaven

The Walkmen. Det bandet. Den musiken. Man blir ju genuint kär. Jag kan slänga upp ett antal referenser om andra band som har samma uppsättning av musiker som du som läsare kanske hört talas om och till och med älskar men det finns ändå inte något band riktigt just som The Walkmen. De har visserligen hållit på i över 10 år men det är inte förrän på senare år som de har verkligen funnit sin nisch. Det kan ha med att alla bandmedlemmar är faktiskt lyckliga. De är alla gifta och har barn och är i en tidpunkt i sitt liv där de är rätt nöjda med sig själva och detta finner man i deras musik. Det gör en lycklig, mysig och på ett bra humör. Man drar igång en The Walkmen-låt och folk omkring en ser helt plötsligt lite nöjdare ut med sin vardag. Det är vad jag kallar Walkmen-magin, den svårdefinierbara men ändå så självklara för oss Walkmen-fans där ute. Det låter lite kult-aktigt, men tänk dig de känslor som kult-människor känner fast utan allt det läskiga runt omkring. Vad finner man då? Jo, lycka.

  3 comments for “Topp 20 album 2012: Plats 20-16

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *