Fredagstoppen vecka 44

Så då var det dags för fredagstoppen igen. Vet du inte vad fredagstoppen är? Det är en bloggserie som kommer upp varje fredag där en av oss från Spelmolnet skriver en topp fem lista inom valfritt ämne. Denna vecka var det min tur igen, och denna vecka tänkte jag skriva om de fem bästa spelintrona enligt mig. Motiveringen är helt enkelt att introt måste ha varit så bra att det dels är minnesvärt, men också ett som verkligen definierat spelet i fråga.

5) Half-Life har ett väldigt unikt och eget intro, som pågår väldigt länge, men som verkligen bygger upp stämningen. Jag har inte spelat Half-Life spelen förens i år, då Black Mesa kom. Upplevelsen är verkligen unik, och är ett exempel på en långsam uppbyggnad till skillnad från motsatta där spel bara kör på direkt.

4) Introt till Uncharted 2 är så minnesvärt, och något som alla kommer ihåg med spelet. Drake vaknar, blodig, och inser snabbt att han inte är på något stabilt eller säkert ställe. Han är utslagen på ett tåg, och ena vagnen hänger hjälplöst utför ett stup. Det är här vårt äventyr börjar, och det är så briljant. Det verkligen sätter tonen för hela äventyret, och gör att vi som spelare kommer i helt rätt stämning.

 

3) Dead Space har ett intro som jag gillar starkt. Vanligtvis med skräckspel är att man bygger upp en stämning över en längre tid, ett exempel är Resident Evil 4 där första mötet visserligen är ganska direkt, men det är bara en man möter, sen tar det ett tag innan man möter några igen. Så är det inte med Dead Space inte, utan direkt när man kommer till Ishimura så går allt rätt åt helvete, ingen tid att andas ges, man separeras direkt från ens grupp och känslan av ensamhet och hopplöshet var så stark och gjorde att jag inte kunde sluta spela.

 

2) Jag kan inte ha denna lista utan att nämna God of War III. Detta helt underbara spel, där givetvis introt är något av det mäktigaste man kan uppleva i spelform. Spelet tar vid direkt där tvåan slutar, och när jag säger direkt, då menar jag direkt. Cliffhangern ifrån tvåan var en av de bästa någonsin och att se trean direkt tog tag i det var underbart, jag tror bestämt att Kratos säger samma replik i båda spelen, så nära in på var det.

Titanen Gaia klättrar upp för berget Olympos, och spelets skala här är helt sinnessjuk, när man väl får kontrollera Kratos. Man slås på ryggen av Gaia, och medan man gör det sker så mycket i bakgrunden så jag vet inte vart jag ska kolla. En titan dör och ramlar ner, en annan mosar en gud,för att nämna något. Den vanligen så stora och tuffa Kratos känns som en myra i sammanhanget, och det är så bra gjort. Spelet markerar sin skala och ton direkt, och släpper den aldrig under spelets gång. Episkt är verkligen ett ord som passar God of War III perfekt, och introt är sannerligen episkt.

1) BioShock. Detta underbara spel. Introt till detta spel sätter tonen direkt, med musiken och en liten kort bakgrund till ens karaktär. Planet kraschar, mitt i paniken syns ett ljus, överlevnadsinstinkten i en säger åt en att det är dit man ska, och det är det man gör. Väl där möts man av vad som måste vara det mest perfekta spelintrot någonsin. Ljuset visar sig vara en fyr, med en hiss som dess enda innehåll. En hisstur som välkomnar Rapture genom ett tal av Andrew Ryan, och resten är ren perfektion. Ryan förklarar hur han tänkte när han gjorde staden och varför det är världens bästa plats. Medan han talar får man se Raptures fallna glans, och man inser snabbt att allt inte alls är som det förr var. Hissen stannar slutligen och spelet tar sin början..

 

Som ni ser är majoriteten av dessa spel från denna generation, om det beror på dåligt minne eller att spelen har blivit bättre låter jag vara osagt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *