Årets bästa skivor 2011, plats 10-6

Året som har gått har bjudit på några riktigt fina plattor och mitt musiklyssnade har varit av en lätt överaktiv art. Jag kan nog ha lyssnat igenom ett 60-tal skivor från året som har gått och det har både diggats och gjorts rynkade ögonbryn åt musiken som har fått nå mina öron, men nu när året har nått sitt slut så är det ändå dessa 10 skivor som jag har lyssnat mest på och som jag håller varmast om hjärtat. Här får ni plats nr 10-6, imorgon kommer del två med mina absoluta favoriter från året som har gått.

10. Nursing Home – Let’s Wrestle

Det är barnsligt, fånigt och så tokigt bra. Let’s Wrestle musik tilltalar min infantila reptilhjärna och jag drar igång musiken och diggar med okontrollerad glädje. Det är ju så himla bra! Att kunna sjunga om hur det är att leva i förorten när man var barn i ”In The Suburbs”, att drömma om hur man blir nedslagen av Pokémons i ”In Dreams Part II” och det underbara med att ha en tjej även om man inte är helt säker vad det innebär att vara kär i den fina ”If I Keep On Loving You”. Det är en underbart glädjefylld skiva som alltid ger mig ett brett leende på läpparna för dess härliga musik, barnsliga texter och spralligheten som skiner igenom hela skivan. Dra igång och digga med du med!

9. Deerhoof vs Evil – Deerhoof

Om du frågar mig vad Deerhoof spelar för slags musik så vet jag helt ärligt inte vad jag ska svara. Emellanåt är det konstnärligt, poppigt, glatt men kan lika flippa ur i en psykedelisk neopunk reverb. Det är spretigt men ändå koncist då det är ett gäng otroligt skickliga artister som använder musiken som sin egen leksakslåda. En låt kan ändra karaktär precis i slutet bara för att de känner för det som i ”Behold A Marvel in the Darkness” & i ”The Merry Barracks”, lika som att de kan dra igång några spontanriff och spaceade ljud. Skivan håller dig hela tiden på hugget och får dig undrandes vad som väntar härnäst och med Deerhoof i hörlurarna har du aldrig en tråkig stund. Som allra bäst är det i den 80-talsdoftande ”Super Duper Rescue Heads !” som är ett perfekt exempel på hur rörlig deras musik är. Så om du frågar mig vad för slags musik Deerhoof spelar kommer du få svaret: ”Vem bryr sig? De är ju jäkligt bra!”

8. Hall Music – Loney Dear

Loney Dear har några skivor i bagaget nu och med sitt senaste alster levererar han sitt finaste verk hittills. Han gör om dina enkla hörlurar till en kyrka av storslagna toner när han tar till med stråkverk, trumverk, klockor och mixar ihop det till bedårande vacker musik. Hans musik växer för varje genomlyssning och man upptäcker ständigt nya saker i den komplexa ljudbilden som Loney Dear bygger upp. Han bygger upp känslor och vaggar in oss i en säkerhet som gör att hans musik blir den naturligaste i världen. Plocka upp denna fina pärla till skiva och låt den vagga in dig i natten med ljuvliga toner rakt igenom. Svårt att tro att det bara är en person som står bakom Loney Dear när han leverar så här fyllig musik.

7. Pengar och Leenden – Parker Lewis

Det var med lite sneda blickar som jag börja lyssna på den här skivan, han har ju inget svenskt namn! Hur ska han då kunna veta något om svenska förhållanden? Men efter en första genomlyssning var det något som stanna kvar, från den trummande och intensiva öppningslåten till den råa verkligheten som fångas i ”Över Kilsbergen” vidare över till den härliga kärlekslåten i ”Dream Baby” så stannar Parker kvar med en härligt okonstlad röst. Det han säger betyder något, det känns och det är ärligt. Så jo, den som har bäst fångat den svenska känslan är en glasögonprydd man med ett engelskt klingande namn. Vem hade kunnat tro det?

6. The Deep Field – Joan As Police Woman

Joan As Police Woman, vilken kvinna! The Deep Field, vilken skiva! Det är funkigt, souligt och bör tas emot av alla med öppna armar! En skiva som känns odödlig då den lika väl kunde ha släppts på 70- eller 80-talet som idag men ändå känns den så ny, fräsch och spännande. Lyssna bara på ”The Magic” som känns så klassisk trots att den släpptes 2011. Hon är en makalös kvinna kära Joan där talang och skönhet går hand i hand och musiken låter snygg, mäktig och man hör att hon har en hejdundrans koll på musikhistorien. Det är som att man sätts i trans av hennes röst och av musiken som glider in så varsamt men ändå bestämt in i mina öron. Så om ni inte hört den innan sätt er då genast ner med ”The Deep Field” i hörlurarna och bara njut av Joans underbara musikaliska talang.

  3 comments for “Årets bästa skivor 2011, plats 10-6

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *