Ett mästerverk

Nu har jag spelat Skyrim i över 160 timmar och jag har älskat varje sekund av det. Skyrim är på många sätt det perfekta spelet för mig, allt jag söker i ett spel finns där, intressanta personer, djup gameplay, vacker design, komplext utvecklad värld. Allt jag vill ha i ett spel finns där. Och äntligen finns det drakar i Elder Scrolls!

Att gå i djup och förklara varför jag älskar Skyrim blir lite komplicerat men i kort svar är det att allting i spelet har man lagt ner mycket tid och kärlek i. Tex som att alla grottor är unika, det känns som varje grotta eller ruin har sin egna lilla historia. Att man kan hitta loggböcker från tidigare besökare och höra om deras äventyr innan dom mötte sin död lägger verkligen till upplevelsen.

Ett exempel på ett område med sin egen historia var när jag var ute och vandra i naturen och leta efter värdefulla föremål för att sälja och köpa ett hus för. Efter jag hade vandrat i kanske 10 minuter så ser jag en ruin på kompassen och tänker att det måste finnas något värdefullt där och fall jag hade tur ett shout. Ruinen heter Yngol Barrow det ligger norr om Windhelm om ni vill besöka den själv. Hursomhelst när jag besökte den här ruinen var det första jag mötte en bok som handlade om ”Yngol and the sea ghosts” om jag minns rätt. Det förklarade lite om bakgrunden om Yngol som är begravd i den här ruinen.

När jag fortsatte in i ruinen som i början liknade mer en grotta så märkte jag att det var små runda ljusa figurer som började dyka upp och snurra runt mig, jag försökte attackera dom men inget hände och dom verkade inte göra något mot mig så jag lät dom vara. På vägen till slutet av grottan så möter man massa Draugrs som är dom normala odöda man kommer möta under spelets gång. Men när man väl kommer mot slutet så ser man en kista med en tron på andra sidan med ett skelett som sitter i tronen. Jag vet att skelettet kommer vakna till liv när jag närmar mig det, så jag börjar med att smyga fram till kistan och tar allt som finns där. Efter det så går jag fram till skelettet men den vaknar inte upp som jag hade förutspått, det är då jag märker att dom små ljusa figurerna som jag nämnda tidigare har börjat cirkulera skelettet istället, sen börjar dom lysa mycket starkare än vad dom gjorde tidigare. Sen går alla ihop till en stor rund lysande sfär och bildar ett spöke av skelettet. Det första jag gör är att gå in i mitt inventory och dricker upp mina resist undead och resist frost-potions, sen går jag ut ur mitt inventory, drar mitt svärd och kastar ett stun shout. Jag springer rakt mot den och laddar upp en power attack och förväntar mig att jag knappt kommer göra någon skada alls. Jag hade fel. skelettet faller ner död och bildar en hög med aska. Jag står där med en förvirrad min och undrar fall den verkligen är död. Lite besviken var jag när jag gick ut ur ruinen efter ett sånt antiklimatiskt slut men jag har fortfarande känslan i magen att jag har upplevt ett äventyr.

Vad menade jag med denna onödigt långa berättelse? Förutom det jag skrev innan, så är det att varje område har sin egen historia. Det finns väldigt få områden i spelet där det känns som det inte finns nån anledning till att det finns. Oftast så kommer man hitta något vare sig det är ett svärd, guld, metaller eller andra lockande skatter.

En annan sak jag älskar med Skyrim är det absurda innehållet av backstory, det finns så många böcker i Skyrim som man bara kan sätta sig ner och läsa. Ändå om varje bok inte har en intressant historia, så innehåller dom alltid någon information om världen. Det finns även vissa böcker som innehåller quests som man på inget annat sätt kan upptäcka, ett speciellt quest som jag tänker på är när man läser en bok som heter ”Lost legends” och i det questet så söker man upp delar av en amulett som man sedan ska återskapa. Sånt här älskar jag, att man verkligen får känslan av att men letar efter en skatt som har varit försvunnen i sekel.

Om jag måste säga några saker jag stör mig på i spelet så är det först hur repetitiva drakarna är. Drakarna har framställts som de ultimata fienderna i spelet och ändå så är fighterna och drakarna så repetitiva te.x jag har bara mött blood dragons mellan level 10 till 30 och jag har dödat dom alla på samma sätt. Här känns det som man kunde lagt ner mer tid. Så finns det buggarna som man tyvärr måste förvänta sig när man köper ett Bethesda-spel men sedan den nyaste patchen så har allt flytt på ganska bra, förutom en fantastiskt rolig bugg där drakarna flyger baklänges. Sen även fast musiken är extremt bra så upprepar de låtarna för ofta men det här är mest bara en mindre störning.

Min sammanfattning är att Skyrim är ett mästerverk och är fyllt till bredden med innehåll. Skyrim är fullt med intressanta historier, föremål och karaktärer. Skyrim är ett fantastiskt spel även om det har några små irritationer. Jag rekommenderar till alla.

  1 comment for “Ett mästerverk

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *