Årets Album 2020: Plats nr 20-16

Det här har ju sannerligen varit ett skitår på alla sätt och vis, men det har det inte märkts på musiken jag har lyssnat på då den levererar som alltid. Även om man inte får se några artister live har det inte fått dem att sluta producera musik (thank god!), och vilket år det har varit! Visserligen erbjuder varje år sin egna trevliga smällkaramell av musik, men det kan ha varit i år som vi har behövt det som allra mest. Nu håller vi bara ut och hoppas att nästa år kommer skeppat med massa livemusik som det här året har berövat oss stackars musiktörstiga nördar. Nu vidare till listan!

 

Plats nr 20: Moses Boyd – Dark Matter

Först ut på listan kommer denna poppiga jazzdänga till platta. Jazz är en genre som jag älskar att se live och försvinna in i någon gång per år när jag tröttnar på att lyssna på aktuell musik, men med denna plattan fick jag både mitt jazzbehov och lyssna på ny musik! Vanligtvis försvinner jag in i gammal jazz från 60- och 70-talet, men ibland dyker det upp en sån där pärla som tilltalar ens hungrande musiköron. Visserligen tog jag inte an mig hela skivan direkt utan öppnade upp mig för den bit för bit, men det var dock en låt som jag fastnade för direkt som fick mig att komma tillbaka om och om igen; det var låten BTB. Här sätter Moses Boyd på högsta växeln i svängomobilen och vägrar lyfta foten från gaspedalen tills målet är nått. Resten av skivan har jag värmts upp för allteftersom, men den här har spelats upp otaliga gånger i min högtalare varje gång jag behöver lite mer sväng i mitt liv.

Bästa låt: BTB

 

Plats nr 19: India Jordan – For You

Den här räknas egentligen som en EP vilket blir en första för min lista, men med tanke på att denna EP:n klockar in på 31 minuter och jag har haft med skivor som är kortare än så tycker jag den får haka på, för jäklar vad det svänger om denna! Visserligen är jag bara svag för tre av de sex spåren (första, andra och sista) men dessa tre spåren skulle kunna lyfta vilket trött dansgolv som helst. Den verkligen sprudlar av disco fever ända ut i fingerspetsarna och om man blundar samtidigt som man lyssnar på detta dansanta under av album (eller EP, whatever) kan man verkligen föreställa sig själv på ett smockat dansgolv hoppandes runt av ren eufori. Så gör som jag, dra igång den här plattan och föreställ dig de framtida dansgolv som den här kommer att fylla. Alla behöver vi en bit eskapism i vår vardag och den här bjuder på det i mängder.

Bästa låt: I’m Waiting (Just 4 U)

 

Plats nr 18: Phoebe Bridgers – Punisher

Phoebe Bridgers är en ny bekantskap för mig det här året som har den där vinnande kombinationen av att lyckas låta både skör och stark på samma gång. Det är en personlig och intim upplevelse som Phoebe bjuder på, där det känns som att man sitter i hennes vardagsrum och får höra henne spela sina visor för en.  Den här hittar in sent på min lista, vilket är egendomligt egentligen då jag lyssnade väldigt mycket på låten Kyoto när den släpptes i våras. Bättre sent än aldrig, men det här är en sådan skiva som jag undrar om den inte hade letat sig högre upp på listan om jag hade upptäckt den tidigare? Fast samtidigt så har jag minst en sådan platta varje år som växer med tiden och blir en klar favorit vid ett senare tillfälle, så vad man ska göra? Den här känns definitivt som att den kommer att stå starkt längre ner på vägen.

Bästa låt: Kyoto

 

Plats nr 17: Future Islands – As Long As You Are

Future Islands är en kär gammal vän på min årslista som har letat in sig på både en elfte plats (skivan Singles) och en femte plats (skivan The Far Field). Sen vet jag personligen att den senaste skivan flög upp efter att jag såg dem live för första gången i samband med att den släpptes och låt mig bara säga detta: det var ren magi. Den här skivan har ju tyvärr inte fått den hjälpen på vägen och även om jag hör potentialen så trampar den här skivan lite för mycket vatten för att riktigt lyfta till de högsta höjderna. Däremot så finns det några spår som letar in sig direkt i det lukrativa biblioteket av klassiska Future Islands-dängor, men här finner jag färre av dem än vid tidigare släpp. Dock så är det fortfarande Future Islands med Samuel T Herring’s karaktäristiska röst, och säga vad vill om dem men i slutändan så kan jag inte få nog av dem. Om ni någonsin får chansen att se dem live så ta den; ni kommer ta med er det minnet för livet.

Bästa låt: For Sure

 

Plats nr 16: dvsn – A Muse In Her Feelings

Apropå kära gamla vänner så är även dvsn en sådan på mina årslistor, där de har lyckats lösa både en första plats (SEPT 5TH) och en fjärde plats (Morning After) under tidigare år! Den här skivan är deras mest nedtonade verk hittills, där den första kändes som att den var skapad ur en sexuell frenesi och den andra om att bygga vidare på ett förhållande efter den första tidens intensiva period. Den senaste skivan är lite mer splittrad i sitt tema och saknar den där röda tråden som rann igenom deras tidigare alster. Likväl bjuder dvsn fortfarande på några av de grymmaste RnB-låtarna på den här planeten och även om jag saknar den röda tråden så slukar jag fortfarande allt som dvsn släpper med hull och hår. Hoppas fortfarande att dvsn kan hitta tillbaka till den löjligt höga kvaliteten som de tidigare skivorna bjöd på, men till dess så är jag mer än nöjd med deras senaste släpp.

Bästa låt: Between Us (feat. Snoh Aalegra)

 

Så där ja! Då var vi igång med årets lista! Låt det väl lyssnas så släpps nästa del den 9/12 (nästa onsdag). Ha det gött tills dess!

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.