Årets Album 2020: Plats nr 10-6

Plats nr 20-16

#20: Moses Boyd – Dark Matter
#19: India Jordan – For You
#18: Phoebe Bridgers – Punisher
#17: Future Islands – As Long As You Are
#16: dvsn – A Muse In Her Feelings

Plats nr 15-11

#15: Jonathan Wilson – Dixie Blur
#14: Grimes – Miss Anthropocene
#13: Yves Tumor – Heaven To A Tortured Mind
#12: Car Seat Headrest – Making a Door Less Open
#11: Hinds – The Prettiest Curse

 

Plats nr 10: Empress Of – I’m Your Empress Of

Empress Of har hoppat in och ut från mina hörlurar sen hennes debutalbum 2015. Förra albumet Us lyssnade jag inte lika aktivt på men jag är glad att jag hittade tillbaka till henne i år för hennes senaste skiva står riktigt starkt i jämförelse med hennes debutalbum. Det är ett mer dansant sound man finner nu som har tagit inspiration från både MØ och Robyn men som fortfarande har Empress Of personliga texter i centrum. Hon har ett eget sätt att låta utlämnande men med fokus på att du ska fortfarande ryckas med i beatet. Första gången jag lyssnade igenom skivan tyckte jag bara att det svängde gött om den men när man väl börjar skala av de första poppiga lagren hittar man något ömtåligt och skört längre in. En skiva som både får en att röra på höfterna och tänka med huvudet.

Bästa låt: U Give It Up

 

Plats nr 9: Country Westerns – Country Westerns

Det första som slog mig när jag drog igång Country Westerns debutskiva för första gången är hur skoj det låter som att de har. Som de beskriver det själva så var de två vänner i Nashville som gillar att spela musik ihop, skapade en låt i veckan som de sedan testade hos sina vänner och så konstruerade de långsamt och säkert den här skivan som vi kan lyssna på nu, sen slängde dem med en bassist som inte kunde spela bas innan hon gick med bandet. Deras sätt att skapa musik känns så befriande och prestigelös så man kan inte annat än att tycka om det. Trots deras namn så är det väldigt lite country över den här skivan, där den mer flörtar med 70- och 80-talets punk- och rockscen. Den här skivan tror jag personligen är den som flest kommer att ta sig an på min lista, för den är bara så jäkla go och rolig att lyssna på! Dra igång den på vilken för- eller efterfest som helst så kommer folk fråga vad det är för bra skit man har dragit igång, för bra skit är det banne mig.

Bästa låt: I’m Not Ready

 

Plats nr 8: Bartees Strange – Live Forever

Här har vi en albumdebutant som är i min ålder! 31 år and going strong, visar att det kanske inte försent för mig att släppa mitt debutalbum. Ska bara lära mig ett instrument först. Triangel räknas väl som ett instrument? Nog om mina luftiga drömmar och mer fokus på Bartees Strange. Här bjuds vi på en skiva från en kille som har en upptäckarlusta som heter duga. Han hoppar runt bland olika genrer men ger dem alla hans säregna spinn på det. Det är som att han finner musikgenrer han gillar och lägger ett rockfilter över det. Det är något smutsigt, stökigt och väldigt beroendeframkallande över det. Lyssna bara på den suveräna låten Boomer där han mixar två-tre genrer i en och slutresultatet är pur och intensiv musikmagi som kör totalt över en men likväl sätter man sig upp och frågar efter mera. Om hans debutalbum visar på så här mycket fantasirikedom kommer det bli riktigt kul att följa hans karriär i framtiden.

Bästa låt: Boomer

 

Plats nr 7: Caribou – Suddenly

Att Caribou bjuder på låtar som ska spelas på max på alla dansgolv över hela världen är sen gammalt (åtminstone för mig), men att han lyckas även mixa det euforiska med det introverta hade jag inte lika bra koll på. Caribou känns som han alltid har haft sina känslor utanför sina kläder, framförallt på hans förra album Our Love som var som en ren och skär hyllning till kärleken. Den här skivan tar ett steg tillbaka och bjuder på mer nedtonade känslor, fast fortfarande mixat med ett beat som får en att hoppa runt och röra på sina stela ben. Det märks att kanadensaren Dan har fått känna på hjärtekross sen senaste skivan släpptes och han förmedlar det på ett ödmjukt sätt i sin musik. Visst skulle man kunna säga att man saknar hans gamla jag men människor förändras och utvecklas, jag vet att jag har gjort det sen 2015. Så jag tar emot hans nya jag med öppnar armar, hoppandes jämfota i marken till det fortfarande underbart dansvänliga beatsen.

Bästa låt: Never Come Back

 

Plats nr 6: Fleet Foxes – Shore

Fleet Foxes verkar vara helt inkapabla att göra dålig musik. Allt de släpper har något drömskt men ändå gammalt över sig som gör att jag återvänder om och om igen. Deras senaste skiva känns som en gladare och mer upplyftande upplevelse än deras förra album Crack-Up var. Det är en lättare upplevelse att ta sig an och Robin Pecknold’s lilla skara med folkmusiker verkar väldigt tillfreds med livet. Deras storslagna toner och en ljudbild som låter som att den försvinner ut i oändligheten har nog aldrig fått mig att känna mig så nöjd och glad med livet som nu. Visserligen kan man tycka att den där omedelbara hiten kanske saknas men dessa låtar lyckas fortfarande stanna kvar hos en och ge en känsla av lugn och ro i kroppen. Jag kommer alltid vara svag för Fleet Foxes musik och varje gång de släpper nytt är det som att man är på en återträff med en kär gammal vän. Vissa förändringar har skett, men kärnan kommer alltid förbli.

Bästa låt: Sunblind

 

Då var veckans lista klar! På söndag (20/12) räknar vi ner de sista placeringarna där plats 5 till 1 får varsitt inlägg på sidan där förstaplaceringen släpps på julafton. Tills dess: låt det väl lyssnas!

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.