Årets Album 2020: Plats nr 1

Plats nr 20-16

#20: Moses Boyd – Dark Matter
#19: India Jordan – For You
#18: Phoebe Bridgers – Punisher
#17: Future Islands – As Long As You Are
#16: dvsn – A Muse In Her Feelings

Plats nr 15-11

#15: Jonathan Wilson – Dixie Blur
#14: Grimes – Miss Anthropocene
#13: Yves Tumor – Heaven To A Tortured Mind
#12: Car Seat Headrest – Making a Door Less Open
#11: Hinds – The Prettiest Curse

Plats nr 10-6

#10: Empress Of – I’m Your Empress Of
#9: Country Westerns – Country Westerns
#8: Bartees Strange – Live Forever
#7: Caribou – Suddenly
#6: Fleet Foxes – Shore

#5: Kehlani – It Was Good Until It Wasn’t

#4: Jessie Ware – What’s Your Pleasure?

#3: HAIM – Women In Music Pt. III

#2: Tame Impala – The Slow Rush

 

Plats nr 1: Dogleg – Melee

Vi alla kan vara eniga om att 2020 har varit ett bisarrt år där det känns som att världen har satts på paus tills den här pandemin är över. I mitt musiklyssnande har det varit väldigt tydligt att det är framförallt frustration som jag har känt över situationen. Jag har försökt lyssna på massa annan musik men i slutändan var det ett band som jag konstant drogs till: Dogleg. De släppte sin debutskiva innan allting gick åt helvete och världen försattes i en lockdown som bara gudarna kunde veta när den skulle upphävas. Däremot så var deras musik så träffande för hur man kände sig: ovetandes om framtiden, osäker på ens position i sitt yrke och framförallt jävligt frustrerad. Det var som all negativ energi som man bar på fick släppas ut varje gång som den här plattan drogs igång och man kunde fortsätta att kämpa framåt en stund till.

Musiken är en mix av skatepunk och garagerock med lite screaming från emorocken inmixat. Helheten skapar något som känns både gammalt och nytt samtidigt, som att man har hört det innan men känns ändå främmande och spännande på samma gång. För vissa kommer det här att låta som oväsen och det är fullt förståeligt, men ser man bortom det hör man ett band som är snortajta och litar blint på varandra. De två gitarrerna slår mot varandra i symbios, basisten för allting framåt i en rasande fart och trummisen spelar högt, hårt och snabbt så man knappt får en stund att andas, tills bandet själva väljer att sakta ner en stund för att kunna bygga upp till en explosionsartad final. Hela skivan följer det här upplägget och det är ruskigt beroendeframkallande att lyssna på. Dogleg har gjort årets bästa skiva där den lyckas sammanfatta hela året med en känsla: frustation. Så åt helvete med det här året så hoppas vi 2021 bjuder på något fint runt hörnet, förhoppningsvis.

Bästa låt: Wartortle

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.