10-talet bästa spel: Plats 20-16

Då kommer vi till del två av listan över förra decenniets bästa spel! Här har ni del ett av listan:

10-talet bästa spel: Plats 25-21

#25: Axiom Verge
#24: Fez
#23: Broforce
#22: Super Hexagon
#21: Sleeping Dogs

Då hoppar vi vidare in på plats 20-16 och precis som tidigare är mina kriterier att det ska ha släppts under 10-talet och jag ska ha spelat det under 10-talet. Dags att hoppa in på listan igen!

#20: Super Meat Boy

Det här spelet plöjde jag verkligen på min PS Vita. Det var så illa att andra spel inte gick längre att spela på den då joysticken var helt förstörd av alla ryck fram och tillbaka och att konstant trycka ner den för att klara av banorna så snabbt som möjligt. Det här spelet ser simpelt ut till ytan men bjuder på ett förvånansvärt djup ju längre man spelar det. Kanske inte direkt till styrningen då spelets grund lär man sig tidigt och den är desamma hela vägen till slutet. Djupet är mer på hur mycket innehåll det här lilla paketet har i sig. Om man vill plocka allt i det här spelet så har du en löjlig mängd timmar som väntar på dig. Jag vet inte personligen hur många timmar jag har lagt på det men jag vet att jag har dött över 10 000 gånger i spelet och hur man blir snäppet vassare i spelet för varje död man åker på. Det här spelet bör alla testa på men det är ändå en liten procent som verkligen kommer att uppskatta storheten i det.

#19: Fire Emblem Awakening

Spelet som räddade Fire Emblem-serien och satte SRPG på kartan igen(tillsammans med XCOM som jag personligen tröttnade på) efter att ha legat latent i lite för många år. Vet inte hur Fire Emblem-spelen har varit efter detta då det är det enda jag har spelat men eftersom folk verkar bli exalterade varje gång ett nytt släpps gissar jag att det går helt ok för serien. Vet bara att för mig personligen var det här det första SRPG-spelet jag någonsin har spelat och var helt såld på det. Just hur det mixar standard element från genren med att även slänga in ett kamrat-system som gjorde att man brydde sig om karaktärerna och ville se dem växa och bli starkare tillsammans.

Att det sedan slänger in en till twist och visar att dessa relationer man har skapat faktiskt ger resultat i att barnen dyker upp och slåss vid ens sida gör så att det känns som ens egna unika historia där man ville att alla skulle vara med en till slutet, men flera tyvärr ryker på vägen på grund av ens idioti. Att se en karaktär ryka för att man glömde kolla hur långt en fiende kunde röra sig svider verkligen och gör att oddsen känns allt högre. Var livrädd emellanåt att röra mina karaktärer för långt och även det kunde slå hårt tillbaka då fienden fick mer rum att röra sig på. För ett spel som är turbaserat så är det en otroligt intensiv upplevelse som jag håller väldigt kärt.

#18: Inside

Inside är en av de unika spelupplevelser jag vill uppleva om och om igen men det är inget som slår den där första gången man spelar det. Så varje gång jag blir sugen på att spela om det sätter jag mig med en som aldrig kört det innan och får genom dem uppleva det för första gången igen. Den suggestiva stämningen i spelet som gör att man försiktigt tar sig fram men är ändå ivrig att upptäcka mera av är få spel som klarar av, och att få till att pusslen i spelet och storyn går hand i hand är något unikt som händer väldigt sällan i spelvärlden. Spelet bygger upp steg för steg för att sedan nå ett crescendo i slutet som fastnar med en långt efter man har slutat spela det. Tror att första gången jag spelade igenom det kände jag ”vad upplevde jag precis?” i hand med ”jag måste få fler att spela detta!” Playdead som är utvecklarna till spelet har bara släppt två spel som båda styrs liknande men där Limbo bara bjöd på en skrämmande stämning så är Inside deras magnum opus där de tog alla läxor de hade lärt sig från Limbo och gjorde en upplevelse så speciell och personlig att jag har svårt att se dem toppa detta, men jag väntar ivrigt oavsett på vad som komma skall.

#17: Guacamelee!

Spel som väljer att mixa genrer lyckas oftast antingen bara med det ena eller andra vad de försöker ta för sig, men när en utvecklare väl hittar en sweet spot där två genrer går ihop perfekt och levererar något unikt på andra sidan blir jag lika glad varje gång det sker. DrinkBox Studios lilla mexikanska pärla Guacamelee är ett sådant spel, där genrerna beat ’em up och metroidvania har slagits ihop och skapat ett spel som är utmanande, beroendeframkallande och otroligt underhållande. Storyn är spårad från start och är egentligen underprioriterad för att ha en anledning att slänga ett antal utmaningar mot ens håll som går upp i svårighetsgrad för varje ny egenskap man lär sig. Precis som de bästa plattformsspelen så är varje rum man går in i ett pussel som ska lösas med hjälp av de krafter du innehar, och varje gång man klarar ett utmanande rum är tillfredsställelsen otroligt stor och man slänger in sig med huvudet före rakt in i nästa rum och nästa utmaning. Det är spelet som satte DrinkBox Studios på min karta och varje spel de släpper slänger jag mig hungrigt över för att se vad för något nytt de har hittat på den här gången, men innerst inne vill jag bara att de ska fortsätta släppa nya Guacamelee-spel för det är vad jag älskar allra mest med dem.

#16: Resident Evil 7

Resident Evil 4 var mitt favoritspel förra decenniet och även om både 5:an och 6:an spelades på liknande sätt så saknade dem helt det där extra som gjorde 4:an så magisk, så när jag såg min första trailer på Resident Evil 7 blev jag taggad för första gången på länge på den här serien som jag trodde skulle fortsätta göra trötta fantasilösa uppföljare som likväl visade sig vara rejäla kassakor. Att helt gå ifrån tredje persons-perspektivet för att istället ta inspiration från nya klassiska skräckspel som Outlast och Amnesia som spelas i första persons-perspektiv var ett briljant drag. Att ta alla element man har vant sig vid från RE-serien och sätta det i ett nytt perspektiv gjorde att man återigen kände rädsla igen för det man upplevde. Att gå runt i varje rum och försiktigt öppna dörren för att se vad som väntar är ruskigt spännande, för att sedan springa av ren panik när man har blivit upptäckt av en av medlemmarna i Baker-familjen. Resident Evil 7 har lyckats med konststycket att förnya sig genom att gå tillbaka till grunderna igen, och jag väntar ivrigt återigen på nästa spel i serien för Capcom verkar ha funnit ett vinnande koncept för sin tidigare utdöende spelserie.

 

Det var veckans lista, syns nästa onsdag när plats 15-11 dyker upp!

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.