Årets Album 2019: Plats nr 5

Plats 20-16:

#20: Local Natives – Violet Street

#19: Avantgardet – Mellan Miljonprogram och Thailand

#18: Brittany Howard – Jaime

#17: King Gizzard & The Lizard Wizard – Fishing For Fishies

#16: Purple Mountains – Purple Mountains

 

Plats 15-11:

#15: Angel Olsen – All Mirrors

#14: Jenny Lewis – On The Line

#13: Joel Alme – Bort bort bort

#12: Sharon Van Etten – Remind Me Tomorrow 

#11: Júníus Meyvant – Across the Borders

 

Plats 10-6

#10: FKA twigs – MAGDALENE

#9: Hot Chip – A Bath Full of Ecstasy

#8: Self Esteem – Compliments Please

#7: William Tyler – Goes West

#6: Steve Gunn – The Unseen In Between

 

Plats nr 5: Bruce Springsteen – Western Stars

Helt ärligt så hade jag skrivit av The Boss för längesen, tänkte att han lär väl fortsätta göra sin gubbrock tills han hänger av sig sin kappa och pensionerar sig från musiken för gott. Från ingenstans kommer han och överraskar med att skapa en renodlad countryskiva som har några av hans karriärs absolut bästa texter. Det här klingar tillbaka till 70- & 80-talet när arrangemang och låtskrivandet gick hand i hand, och på årets skiva briljerar han verkligen med att växla omlopp storslaget med det subtila när texterna kräver det. Han har verkligen ett finger på den musikaliska ådran den gubben.

När det kommer till hans texter så hör han mest hemma när det handlar om att åka ut på vägarna och fly från sin tillvaro, något som han rebelliskt sjöng om i ung ålder men nu melankoliskt och lite sorgset drömmer om i äldre dar. Då passar countryn som hand i handsken för honom för att förmedla rätt känslor då countryn nästan uteslutande handlar om att fly eller finna något. Ibland trampar han snett och hamnar i sitt gubbrockträsk, men de är så ytterst få (två gånger räknar jag till) att jag förlåter honom för resten är så otroligt vasst och sjungs med sån otrolig känsla. Det märks att han har känts inspirerad när han skapade det här albumet, för det här är det bästa The Boss har låtit på länge. Han får gärna fortsätta med country tills han hänger av sig sin kappa för gott, nu med ett tjockt lager av vägdamm som han stolt kan skaka av sig.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.