Årets Album 2017: Plats 20-16

Då var det dags igen! Året börjar närma sig sitt slut och i juletider när det ska shoppas frenetiskt och drickas glögg med en brinnande iver kan det passa att ta sig en naturlig paus emellanåt och lyssna in sig på lite av den musiken som har släppts under året eller, närmare bestämt, den bästa musiken som har släppts under året! Detta är ju som alltid en högst personlig lista, allt jag hoppas är att ni kära läsare tar er an tipsen jag ger er och kanske hittar en ny favorit bland albumen som listas. Då sätter vi igång!

Plats nr 20: Rostam – Half-Light

Om tonerna som spelas låter bekanta kan det bero på att herr Rostam en gång i tiden var en aktiv och viktig medlem i bandet Vampire Weekend. Han har till och med producerat bandets alla skivor, inkluderat deras senaste skiva Modern Vampires of the City(även deras bästa album om man frågar mig). Rostam Batmanglij har ett jäkla öra för svängiga och exotiska toner där texterna får stå i andra hand. Det är svårt att sitta still till det här albumet och likt Vampire Weekend lånar han friskt från alla världens hörn och skapar en helt unik ljudbild. Sen att vissa spår som testar på det elektroniska inte går hem lika starkt i mina öron får man se förbi. För när det svänger, jäklar vad det svänger då.

Plats nr 19: Grizzly Bear – Painted Ruins

Oj vad jag har haft ett av och på-förhållande med det här albumet. Första gången jag lyssnade på det gick det inte hem alls, så efter två genomlyssningar tog jag bort det från mina sparade album. Likväl vägra Grizzly Bear släppa taget om mig då deras låtar poppa upp om och om igen på mina veckolistor från Spotify. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att ge albumet en andra chans, och det står sig rätt starkt. Visst, man saknar de omedelbara hitsen som man kunde hitta på deras förra album men istället fick jag en gedigen ljudbild och en skiva som bjöd på en helhet istället för enstaka spår. Jag fortsatte kämpa mot det men vek mig i slutändan då jag var tvungen att erkänna: det här albumet är faktiskt jäkligt bra. Ni vinner den här gången Grizzly Bear.

Plats nr 18: Broken Social Scene – Hug of Thunder

Broken Social Scene är ett band som jag har hört talas om men aldrig gett mig inpå, så när nya albumet släpptes i år och fick höga betyg tänker jag att jag ska ge det en chans. Gissa min förvåning när jag tycker att det inte bara är rytmiskt härligt, de har dessutom varit aktiva sen 1999 så det finns massor av musik att hämta från dem! Hug of Thunder är en smart uppbyggd platta då den är simpel men ändå utmanande. Låtarna är repetitiva där sångtexten återanvänder rader så man snabbt kan sjunga med men bjuder på en intressant ljudbild som utmanar örat. Så samtidigt man lär sig låtarna kan man hitta nya intryck i musiken själv. Detta har gjort mig taggad på att djupdyka i deras musik och hitta fler pärlor som detta albumet är fyllt av.

Plats nr 17: Sampha – Process

Inför hans debutalbum hade man kunnat se Samphas namn inblandat med giganter som Drake, Frank Ocean och Kanye West, så när han släppte sin egna musik var det klart man var intresserad. Hans singlar som ledde upp till albumet bjöd på snygg elektronisk RnB och gav ett fint smakprov inför skivan. Vad han dock hade gömt undan var hans imponerande talang för hjärtskärande vacker soul. När mina öron fick äntligen höra “(No One Knows Me) Like the Piano” för första gången hade jag tårar i ögonen. Här trodde jag att man skulle få dansant musik att digga till, istället tvingade Sampha mig att även få känslor. En förträfflig debut som visar på en lovande musikalisk framtid.

Plats nr 16: Anna of the North – Lovers

När det kommer till drömsk och dansant popmusik är Skandinavien grymt vassa på att leverera talanger vänster och höger. Det senaste tillskottet är norska Anna of the North med sin nätta och lite släpiga stämma lyckats få mina ben att vägra vara still till hennes neondränkta toner. Det är något med 80-talet som har inspirerat i alla tider sen dess, där den som lyckats fånga essensen bäst i år är utan tvekan Anna of the North(återigen, högst personlig åsikt). Musik som passar både till förfesten och halvslumrande på nattbussen hem tillhör inte vanligheterna att man finner och hoppas att Anna fortsätter leverera musik i detta väldigt speciella fack.

Plats nr 15-11 släpps andra advent, på återseende!

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *