Årets Album 2016: Plats nr 1

Plats 20-16

#20: Bleached – Welcome the Worms
#19: Junior Boys – Big Black Coat
#18: Kevin Morby – Singing Saw
#17: The Avalanches – Wildflower
#16: Hamilton Leithauser + Rostam – I Had A Dream That You Were Mine

Plats 15-11

#15: Esperanza Spalding – Emily’s D+Evolution
#14: The Radio Dept. – Running Out of Love
#13: Local Natives – Sunlit Youth
#12: Jonas Lundqvist – Vissa Nätter
#11: Hoodie Allen – Happy Camper

Plats 10-6

#10: Hiss Golden Messenger – Heart Like a Levee
#9: Kevin Gates – Islah
#8: Basia Bulat – Good Advice
#7: Whitney – Light Upon the Lake
#6: ANOHNI – HOPELESSNESS

#5: How To Dress Well – Care

#4: Bon Iver – 22, A Million

#3: Anderson .Paak – Malibu

#2: Car Seat Headrest – Teens Of Denial

dvsn-sept-5thPlats nr 1: dvsn – SEPT 5TH

Varje gång när året börjar är man så härligt oviss om vad som kommer bli ens favoritalbum i slutet av året. Man har ju vissa gissningar, som att jag hade på känn att både Bon Iver och How To Dress Well skulle ha en chans på guldmedaljen men båda hamnade faktiskt precis utanför pallplats. Även hur det ändras när man går från skiva till skiva, vilka man fastnar extra starkt för och vissa som man knappt ens ger en genomlyssning. Fast i år var det ett sådant år då precis det hände som gör att jag älskar musik så himla mycket: Jag fastnade enormt hårt för just en skiva.

Från första gången jag tillät mig själv lyssna på dvsn:s otroligt vågade, personliga och häftiga debutalbum visste jag att den här skivan, just den här, kommer vara min favorit när året är slut. Oavsett vad för annan musik som jag kom över eller lyssnade in mig på gick jag ständigt tillbaka till just SEPT 5TH och musiken som gömmer sig här som fullkomligt dryper över om ämnen gällande närhet, sårbarhet, kärlek och, framförallt, sex.

Skivan är så otroligt sensuell oavsett vad de sjunger om. Det kan handla om något så oskyldigt som att sitta och lyssna på den man älskar när hen pratar och de får det att kännas som det vackraste och sensuellaste ögonblicket som någonsin har funnits. Det är ren eufori varje gång jag sätter igång den här skivan från start till mål och jag storknar nästan över av gåshuden jag får som svämmar över min kropp.

Att det bara är två personer, en producent(Nineteen85) och en sångare(Daniel Daley), som tillsammans skapar detta fantastiska hantverk gör mig helt mind blown. Två kanadensare som skulle kunna göra ett helt rum gravida bara med deras musik, oavsett kön. När jag kommer fortsätta framåt i tiden så kommer det här albumet många år framåt i tiden antagligen fortfarande gå varmast i mina hörlurar, och jag känner det som mitt egna privata mål att få så många som möjligt att lyssna in sig på detta album som gör mig så otroligt härligt lyrisk.

Att en skiva som nästan uteslutande handlar om sex kan låta så makalöst vacker, personlig och inbjudande trodde jag aldrig jag skulle höra få i vår tid, utan jag trodde den sortens musik tillhörde en förgången era. Tack dvsn för att ni lyckats fånga in något som jag trodde var långt gånget i musikvärlden: det fantastiskt vackra och sköra som finns när det kommer till ämnen som just närhet, känslor och, som flera gånger innan men ändå allra viktigaste på skivan, sex.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *