Årets Album 2016: Plats 20-16

Slutet av året närmar sig med raketfart och då kommer den alltid lika trevliga traditionen av att sammanfatta året som har varit. Det här har blivit lite av ett ångerfullt år då det känns som jag har missat så mycket musik, men när jag ser tillbaka måste jag ändå plocka fram de skivor som har gått varmast i mina öron. Det är som vanligt ett härligt potpurri av genrer som bråkar om en plats på min lista, men det de alla har gemensamt är att jag gillar det jag hör. Så nu hoppar vi direkt in i den digra listan!

05f9c_bleached-welcome-worms-album-stream-listenPlats nr 20: Bleached – Welcome the Worms

Punk där det svänger rejält är jag alltid svag för, och det bjuder Bleached på så det stänker. Det är poppigt, rivigt och har en rejäl tuggummieffekt då låtarna verkligen fastnar direkt efter första lyssningen. Det är lite sådär lagom hjärndött och livar upp vilken förfest på förfall som helst. Sen att den ändå är rätt långt ner på listan är för att det är den typiska skivan som hoppar in sista sekunden. Jag upptäckte den rätt sent men kände efter att den gick några varv på min spotify att den förtjänar att få en plats, bara för att tipsa andra om detta svängiga vidunder.

0005998622_10Plats nr 19: Junior Boys – Big Black Coat

10 år har jag nu lyssnat på detta kanadensiska band. Första gången jag upptäckte dem var när de släppte den vackert melankoliska So This Is Goodbye som jag blev upp över öronen kär i. Fortfarande ett album jag plockar fram när det ska tipsas elektronisk musik till andra. Årets skiva bjuder på ett annat sound som är ändå sådär Junior Boys:igt igenkännbart. Det ligger alltid ett vackert men dystert sken över deras musik, även när det kommer till deras gladaste låtar. Junior Boys gör verkligen musik skapat för att röra sig genom storstadsdjungeln och ta in allt ljus, allt folk och all rörelse till deras härliga musik.

kevin_morby_jan16Plats nr 18: Kevin Morby – Singing Saw

Albumomslag är ibland så talande för musiken man ska lyssna på. När man ser på det samtidigt som tonerna når ens öron och man känner “wow, de lyckades verkligen fånga känslan”. Det är något simplistiskt briljant med Kevin Morbys konvolut då det bara är han när mörkret faller, och längre bort ser man något vid en första anblick som ser ut som en eld som börjar sprida sig oroväckande snabbt, men visar sig bara vara lampor med ett dovt sken vid en närmare titt. Det är något meditativt och oroväckande samtidigt över det, som lugnet före stormen. Så allt på albumomslaget lyckas då så otroligt bra sammanfatta hans musik som helhet. Tänk om fler album kunde väcka denna känslan.

the-avalanches-wildflowerPlats nr 17: The Avalanches – Wildflower

Det har tagit The Avalanches 16 år att släppa nytt efter deras mytomspunna förra skiva som kom år 2000. Vad som har tagit sådan tid har jag ingen aning om, men vad det än gjorde så fick det inte den här skivan att åldras utan den känns otroligt aktuell i nutid. Helt enligt The Avalanches ideologi så lånas det friskt från andra låtar, filmer och tv-serier för att skapa en otroligt eklektiskt men beroendeframkallande helhet. Den överraskar, svänger, vrider och vänder på sig nästan ut och in men ändå så är det så otroligt rytmiskt. Det är ett sådant album som är så otroligt svårt att sitta still när man lyssnar på dem och har varit magisk att dra på blöta sena sommarnätter. Det är inte musik för alla, men det är definitivt för mig.

hr%20coverPlats nr 16: Hamilton Leithauser + Rostam – I Had A Dream That You Were Mine

Halva skivan tog det mig innan jag insåg vems röst det var jag lyssnade på: det är ju sångaren i The Walkmen! Fyra år sen deras senaste alster och denna röst som är Hamilton hittar äntligen tillbaka till musiken. Vet inte vad det är med den som gör att jag blir helt till mig. Det är något skört och sprucket men samtidigt så melodiskt, som att han sjunger rakt från sitt hjärta in i mitt. Detta lilla samarbete som han gör med Vampire Weekend-bandmedlem känns otroligt fint och personligt, och som alltid talar det, som sagt, direkt till hjärtat.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *