Final Fantasy I

ff_1_pspEn spelserie som har funnits länge på min “bucket list” är Final Fantasy-serien. Det enda som jag har spelat igenom i serien är sexan, sen har jag tagit en djupdykning ner i sjuan, simmat runt i nian och tian och doppat tårna i åttan och tolvan. Dock har jag varit dålig på att slutföra dessa spelen då jag har kört dem på PS3:an med antingen en vän eller allena. Till och med sexan tog mig över ett år att spela igenom då jag bara rörde det när jag var sjuk eller mådde lagom kasst efter en helkväll av starkare alkoholhaltiga drycker. FFVI var mitt go-to-game när jag inte var på topp och kände att pixelgrafik var mer tillfredsställande för ögonen än moderna ögonpoppande grafiska underverk där för mycket hände på skärmen samtidigt vilket gäller än idag.

Däremot hände något i år som jag har varit utan tidigare år: Jag har köpt en PS VITA. Helt plötsligt har jag nästan hela FF-biblioteket i min hand i en käck bärbar konsol. Jag har haft med mig den på semestern, till jobbet och även när jag bara har lagt mig ute i solen någonstans och dödat tid med Vitan i högsta hugg. Det var då jag bestämde mig för att börja spela igenom hela FF-serien(förutom online-spelen XI & XIV) med början från första spelet: Final Fantasy I.

Versionen jag spelar är den uppdaterade PSP-versionen som storymässigt är identiskt med originalet men har lagt till några extra grottor i spelet som jag ändå valde att hoppa över. Jag ville bara spela originalet så som det var tänkt. I början får man fritt välja vilka jobb som karaktärerna ska börja med där man, om man vill, kan välja samma jobb för alla fyra karaktärer. Spelet öppnar på ett för vår naiva tids förvånansvärt hårt sätt då man bara dumpas ner i en stor värld utan någon förklaring förutom “gå norr mot en grotta och rädda prinsessan.” Föga förvånande dog en av mina karaktärer rätt snabbt då det enda alla hade var en kniv att försvara sig med.

Naiv som jag var tänkte jag att det räcker med att gå till ett Inn för att få fullt liv och återuppliva min döda karaktär. Så var det dock inte, för först var man tvungen att gå till en kyrka och få den återupplivad innan man kunde ge den fullt liv. Då fick jag upp den bisarra tanken av att mitt gäng med äventyrare släpar på ett lik in till ett värdshus, slänger upp honom på första bästa säng för att sen återkomma på morgonen och se honom vara mer död än vad han var innan och absolut inte förstå varför.

maxresdefaultEfter den första smällen över nästippen förberedde jag mig betydligt bättre, köpte bästa gear jag hade råd med och gick sen ut på äventyr mot norr för att rädda prinsessan. Det här spelet var då faktiskt unikt på det sättet att då många andra spel följde samma trop av “rädda prinsessan” så valde FFI att spendera endast första timman på detta för att sen introducera dig till en stor, öppen värld där allt kan hända. Spelets handling att man är “the Four Warriors of Light” och ska rädda världen från mörker är på ett visst ambitiöst men samtidigt väldigt forcerat berättat. Man får små glimtar av bakgrundshistorien till världen under spelets gång men när allt sedan ska förklaras spenderar spelet nästan 10 minuter i slutet efter att man har klarat spelet av fruktansvärt långsamt rullande text att förklara allt man har upplevt. Inte det mest optimala sättet om jag säger så själv.

Sen till svårighetsgraden är den egentligen bara rätt hög de första tre-fyra timmarna då spelet säljer Ether-flaskor som fyller på ens mana alldeles för billigt. Jag gick nog runt på 99 stycken ether-flaskor åtminstone 50% av spelet och kunde då spamma mina starkaste och bästa tekniker. Framförallt då jag blev snabbt överlevlad efter att jag vandrat runt på världen i blindo i ett försök att hitta rätt bland alla små textstycken man får som ska leda en på vägen. Visar sig att jag gick in fel på en grotta och om jag hade tagit nästa dörr hade jag kommit fram betydligt snabbare, silly me!

Spelets grafik har fått en fräsch och härlig uppdatering och både fiendedesign, kartan och grottor poppar verkligen och gör det till en fröjd att kolla på. Det är att rekommendera att ha en guide redo då spelet emellanåt är verkligen uruselt på att förklara vart man ska gå eller vem man ska prata med, men så länge man bara tar till den när man verkligen är fast så är spelet ändå en härligt att uppleva. Det är otroligt charmigt, striderna är rappa och de olika världar man träffar på under sin resa att rädda världen i detta relativt korta RPG(tog mig ungefär 16 timmar att klara) är härligt fantasifulla kreationer som dock kan bjuda på rätt förvirrande bandesign emellanåt, men det är en del av charmen.

Jag rekommenderar varmt att testa denna bit spelhistoria då Final Fantasy var först med flera saker och det finns aningar från detta original som fortlöper långt in i framtida FF-spel. Musiken är klassisk och denna versionen bjuder på en fräsch uppdatering av även den. Det är charmigt, lagom utmanande till en början för att senare bli alldeles för lätt och även om jag är nöjd med upplevelsen lär jag inte gå tillbaka till den. Kanske för att spela den klassiska NES-versionen bara för att få uppleva den en gång men annars är jag nöjd och belåten över detta klassiska äventyr om ljuset som ska besegra mörkret.

3av5moln

Final Fantasy-rankingen:

  1. Final Fantasy I

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *