Emils Mest Emotsedda 2016

2015 var året som jag äntligen kom ikapp nutiden när det kommer till konsoler och spel. Playstation 4 inhandlades och därmed öppnades det upp nya möjligheter för att spela spel. Det är första gången på två år som jag faktiskt kan se fram emot spel som ännu inte har släppts, och 2016 ser ju fantastiskt ut. Nu kommer det märkas att jag har en förkärlek för en viss genre på spelen nedanför, och slutet av årets favoritspel brukar oftast skilja från de jag ser mest fram emot i början av året. Nog tjatat om det nu, låt oss gå till listandet!

image

Plats nr 5: Street Fighter V

En sån där dröm jag har är att jag är sjukt skicklig på fightingspel. Nu ligger jag bara på en ok nivå, där jag kan göra de flesta moves men är inte riktigt så rapp i fingrarna som det krävs för att bli riktigt duktig på det. Trots detta så ser jag alltid fram emot ett nytt Street Fighter-spel, då det grafiska och animationerna gör att det verkligen känns som att varje slag känns i spelet. Det är ju överdrivet och plojigt på utsidan men ju mer man gräver desto mer finner man hur djupt spelet är. Street Fighter är lite svårare att komma in i då man kan inte hamra på knapparna på samma sätt som andra fightingspel. När man väl har börjat lära sig grunderna, får in de rätta rörelserna och sätter specialteknikerna finns det inget som det. Det är en färgkavalkad med en sanslös precision som jag bara älskar att nöta in. Vem vet, kanske jag till och med kan vinna mer än en match i rad online en dag? Man kan ju drömma.

image

Plats nr 4: Dark Souls III

Jag är sen till kalaset när det kommer till Dark Souls. Jag och Leo här från Spelmolnet spelar igenom det tillsammans där vi sätter oss en till två gånger i månaden och lirar några brutala timmar Dark Souls, det första då. Utöver detta lirar jag även Bloodborne på min egna tid hemma som är av samma skapare så därför får jag ett överflöd av ruskigt utmanande action-RPG. Kanske därför jag inte är riktigt så taggad på trean som jag hade varit om jag redan spelat igenom dessa spel en tid tillbaka. Jag känner ändå hajpen, och att spela ett Dark Souls gjort för den här generationens konsoler gör att det vattnas i munnen. Så fråga mig igen om två månader när jag är klar med de två spel jag har nämnt, då kunde nog detta letat sig högre upp på listan.

image

Plats nr 3: Fire Emblem Fates

Föregångaren Fire Emblem Awakening kan skryta med den måttligt imponerande titeln “enda spelet jag faktiskt har spelat klart på 3DS”. Jag har en jäkla tendens att starta upp en massa spel utan att fullfölja dem, och till slut har jag en vägg av spel som jag måste ta mig igenom eller säger “fuck it” och väljer att ignorera dem för nyare titlar. Awakening var dock ett fantastiskt spel och tog SRPG-genren till riktigt höga nivåer, och uppföljaren ser ut att bli det mest ambitiösa spelet till bärbart format NÅGONSIN. De har till och med valt att dela upp det och släppa spelet i tre olika delar där två delar ska visa de olika sidorna på stridigheterna som sker i spelet och den tredje sammankopplar dem båda. Varje spel ska dessutom vara lika grandiost som Awakening ensamt var. Det är så gigantiskt och episkt det bara kan bli, och detta på en konsol man kan ta sig med på vägen. Förhoppningsvis får vi se det lagom till sommaren börjar, för då kan jag motivera mig själv att gå ut mera med Fire Emblem Fates i högsta hugg.

image

Plats nr 2: Deus Ex: Mankind Divided

Att vara en ninja kan vara en dröm för varje barn någon gång i livet. Att vara cyborgninja är nog varje vuxens dröm. Föregångaren Human Revolution lät oss göra just detta där vi uppgraderar delar av oss själva i olika “augmentations” som gjorde att varje område blev som en lekstuga full med möjligheter. Spelet gav dig så många olika sätt att tackla varje händelse att man blev helt kollrig. Man kunde ta sig an spelet med vapen i högsta hugg, skjutandes vilt omkring sig, fast detta kan man ju redan göra i typ hundra andra spel. Att däremot lugnt och metodiskt planera varje drag, följa fiendernas rörelser och planera att sätta in nådastöten vid precis rätt tillfälle gav sådan tillfredsställelse att det var nästan löjligt. Dessutom är storyn inte fy skam heller!

image

Plats nr 1: Persona 5

Shin Megami Tensei-spelen har en speciell plats i mitt hjärta. Man kan säga att det är Pokémon fast med mytologiska figurer, så om du någonsin viljat spöa monster med hjälp av fornnordiska gudar, ärkeänglar och hinduiska skapelser är detta en spelserie för dig. Persona-spelen är dem som har blivit störst av SMT-spelen. De kör på en mix av dungeon crawling och dejtingsimulator som låter simpelt men bjuder på ett komplext system där det ena är starkt kopplat med det andra. Persona 5 är första spelet i serien som görs i HD från grunden, så jovisst är jag taggad till tusen. Det verkar dessutom bjuda på fler äventyrliga inslag i jämförelse med föregångarna så såhär på förhand talar allt för att detta kommer bli mitt favoritspel för året. Det kan man dock aldrig veta helt säkert.

Bubblare

No Man’s Sky

Det nästintill oändliga sci fi-eposet ser magnifikt ut men samtidigt undrar jag om det håller för alla förhoppningar. Man kan ju hoppas!

Dishonored 2

Att få återvända till den makabra världen av Dishonored ser jag sannerligen fram emot. Viktoriansk-inspirerat är jag ju alltid svag för.

The Banner Saga 1 & 2

Ettan släpps äntligen till PS4, med tvåan senare i år. Vikingar, avgörande val och en tecknad sagostil att dö för kan det här spelet definitivt slåss om topplaceringarna i slutet av året.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

  13 comments for “Emils Mest Emotsedda 2016

  1. 5 januari, 2016 at 15:15

    Så här ser min lista ut:

    2. Street Fighter V
    1. Persona 5

    • Emil Ackre
      5 januari, 2016 at 18:40

      Då har vi två spel gemensamt! Fler än vad vi hade på albumlistan 😉

  2. 6 januari, 2016 at 12:09

    Har du någon favoritkaraktär i Street Fighter som du brukar spela med?

    • Emil Ackre
      6 januari, 2016 at 12:14

      Olika från spel till spel, men Ryu är alltid den jag går till först. I fyran gillade jag att spela med Abel, Guile och Akuma med när jag blev bekväm med dem. Annars är det alltid Ryu. Själv?

      • 6 januari, 2016 at 14:10

        Cammy är alltid min nummer 1! Sedan testar jag de andra tjejerna. Spelar aldrig med killarna.

        Så det är lite trist att det bara är fem tjejer och elva killar i V:an. Men Laura och Karin ser intressanta ut. Och Ibuki är ju på ingång…

        • Emil Ackre
          6 januari, 2016 at 15:24

          Jag som kör mest med killarna 😀 gillar tyngden som killarna har, tjejerna känns för snabba och krävs många slag. Därför jag älskade Abel, hans slängattacker kändes så tillfredsställande att få till.

          • 6 januari, 2016 at 17:25

            Jag är ju ingen seriös fightingspelare, så jag går mer efter karaktärernas utseende än deras spelstil när jag väljer karaktär. Men med det sagt så gillar jag snabba karaktärer.

            Även i andra genrer, när man ska välja karaktärer med olika förmågor, brukar jag välja tjejen, för det brukar vara hon som är snabbast. Föredrar snabbhet framför styrka i de flesta actiongenrer.

  3. 6 januari, 2016 at 15:00

    Apropå det: hur många karaktärer tycker du det ska vara i ett fightingspel?

    Ju fler desto bättre? Eller ett mindre fåtal man kan lära sig?

    • Emil Ackre
      6 januari, 2016 at 15:21

      Jag gillar det upplägg som SFV kommer köra på, att man börjar med ett mindre antal sen bygger på. Det är trevligt med många valmöjligheter men om man får 12 stycken starka karaktärer som skiljer sig hyfsat från varandra är jag nöjd. När man spelar spel som Tekken väljer man oftast max 6 olika karaktärer ändå.

  4. 6 januari, 2016 at 17:38

    Håller med om att SFV verkar välja rätt väg.

    Är det närmare femtio karaktärer i ett spel redan från början, som The King of Fighters XIV tydligen ska ha, blir jag inte så sugen att spela.

    Det var kul när de avslöjade en karaktär i månaden (ungefär) till SFV under 2015. Sådan hajp gillar jag. Det var trevliga trailers också. Synd bara att de råkade avslöja alla de första sex DLC-karaktärerna på en gång. Det hade varit mer spännande om de dragit ut på det lite mer.

    • Emil Ackre
      6 januari, 2016 at 18:52

      Sant, men man kan förstå att de väljer att släppa mer info för att få ökat intresse. SFV är ju det viktigaste spelet Capcom släpper i år om jag inte har fel.

      • 6 januari, 2016 at 20:03

        Jag tycker de ha gjort ett bra urval av karaktärer. Saknar Sakura dock.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *