Årets Album 2015: Plats nr 1

Plats 20-16

#20: Lower Dens – Escape From Evil

#19: My Morning Jacket – The Waterfall

#18: Deportees – The Big Sleep

#17: Beach House – Depression Cherry

#16: CHVRCHES – Every Open Eye

 

Plats 15-11

#15: HEALTH – DEATH MAGIC

#14: Tobias Jesso Jr. – Goon

#13: Hot Chip – Why Make Sense?

#12: Seasick Steve – Sonic Soul Surfer

#11: Courtney Barnett – Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit.

 

Plats 10-6

#10: Father John Misty – I Love You, Honeybear

#9: Joel Alme – Flyktligan

#8: Sleater-Kinney – No Cities To Love

#7: Alabama Shakes – Sound & Color

#6: Empress Of – Me

 

#5: Daniel Norgren – Alabursy

#4: Bäddat För Trubbel – Två Sjundedelar Av Ett Liv

#3: Tame Impala – Currents

#2: D’Angelo – Black Messiah

KV_packshot

Plats nr 1: Kurt Vile – b’lieve i’m goin down…

Jag lovade mig själv att jag skulle vara objektiv. När Kurt Vile släppte sitt senaste alster sa jag till mig själv “ok Emil, var kritisk nu och bli inte helt över öronen kär i hans musik som du alltid blir.” Jag försökte verkligen mitt bästa. Men från att jag tryckte på Play första gången och hörde de löjligt rocksvängiga tonerna i “Pretty Pimpin” var jag fast. Sen dess har Kurt Vile haft mig i sitt våld resten av året.

Jag har försökt att bota min Kurt-feber med annan musik men lik förbaskat återvänder jag till Kurt Vile och hans band the Violators musik. Jag drog igång den när jag lagade mat, städade lägenheten, pluggade på prov, spelade tv-spel, åkte buss, ja, vart jag än var förföljde Kurt mig med sin säregna countryfolkrock-musik och jag lät mig bli förföljd.

Detta är en skiva som känns både gammal och ny på samma gång, för samtidigt som Kurt testar flera nya instrument och leker med toner och bryt i musiken har han aldrig innan känts så bekväm i sin egna röst, musik och värld. Det bjuds på banjo, luftiga gitarrer, smått dystopiska elektriska inslag och en låt som är helt fri från allt som heter gitarrer där det plinkas på piano som främsta instrument i låten. Det är förbryllande hur bekväm jag känner mig i hans musik när han ändå fortsätter att förnya sig på härliga oväntade sätt.

Sen kommer det till en av Kurts främsta talanger: hans underbara texter. Kurt bjuder in oss till hans egna udda lilla värld där vi får se saker och ting i hans perspektiv. Med humor, självdistans och hjärta blir varje låt en magisk pärla med roliga anekdoter och små förvirrade inslag av hur det ser ut i Kurts huvud. Man bjuds på rader som “I’m an outlaw / under Orion’s belt / what a dumb thing to sing / but it had a ring to it” och “Fell on some keys / and this song walked outta me” där man får inblick av hur det är att vara Kurt.

Kurt känner ändå dock att han vill ta saker i sin egna takt, och det märks på längden på låtar och till album som helhet. Om man är av den stressade sorten borde man ta sig an denna skiva som en slags terapi. Svårt att streta emot när man får höra “going nowhere slow” sjungas i Kurts härligt nasala ton. Även att vara ensam är viktigt att ta till sig, för att kunna finna rätt i vardagen. Kurt sjunger om allt sådant som varje människa finner är viktigt men allt för sällan tar sig tiden till, och sätter då fingret på vad många av de problem som vi har idag grundas i. Allt man behöver är lite tid för sig själv att lösa dem.

Så där har ni det. Årets bästa platta levereras, precis som 2013, av Kurt Vile. Hans musik, hans sätt att vara och hans otroligt flinka fingrar tar mig återigen med storm och vaggar in mig som i en dimma av lugn och harmoni. Vardagen susar förbi och månaderna försvinner svindlande fort känns det som emellanåt, men Kurt får mig alltid att landa och leva i nuet. Vad han hittar på härnäst kommer jag att försöka att vara objektiv, men jag vet redan att det kommer att vara lönlöst för varje gång han släpper nytt försvinner all annan musik ut i periferin och det är bara Kurt Vile som står kvar i centrum, som en sömndrucken Jesus med gitarren som ett vapen för fred. Då finns det inte plats för någon annan än just honom.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *