Årets Album 2015: Plats 15-11

Andra advent är kommen, och med det är även min lista. Den här gången bockas plats 15 till 11 av på listan och som vanligt ett brett spektrum av genrer. Hur rolig hade en albumlista varit om det hade varit samma genre hela vägen? Inte så värst, därför är jag glad att jag låter mig ta in influenser från alla möjliga håll och kanter, så länge jag finner musiken tillfredsställande på någon nivå. Om ni vill läsa in er på plats 20-16 innan ni tar er an 15-11 för att få lite mera kött på benen klickar ni in er här, fast om man bara vill se vilka band det var går det bra att läsa här nedanför. Utöver det tar vi oss an denna advents musik: Plats 15-11!

#20: Lower Dens – Escape From Evil

#19: My Morning Jacket – The Waterfall

#18: Deportees – The Big Sleep

#17: Beach House – Depression Cherry

#16: CHVRCHES – Every Open Eye

Healthdeathmagic

Plats nr 15: HEALTH – DEATH MAGIC

De säger att gränsen mellan genialitet och galenskap är hårfin. Om det är något band som har visat det tydligast i år är det nog HEALTH. Deras skiva är en så vass och ojämn sak att det varvas helt briljanta låtar med något som knappt går att lyssna på. Hela produktionen har en klar industriell känsla och du varvar med att totalt insupa musiken med att vilja slita av dig hörlurarna. Efter några genomlyssningar ser man helheten de eftersträvar och finner hela albumet ett riktigt gediget arbete med några otroliga toppar, men för att nå dit krävs det allt att man är lite galen.

Tobias_Jesso_Jr.-2015-Goon-Cover_Art

Plats nr 14: Tobias Jesso Jr. – Goon

När man lyssnar på Tobias Jesso Jr. är det som att slungas in i 60- och 70-talets pianobarer där en man med det yngsta ansiktet man kan tänka sig berättar historier som att han vore 100 år gammal. Det är humor blandat med hjärtesorg vartannat och Tobias känns så på pricken när det kommer till känslorna han återspeglar i sina låtar. Även om det bara är historier så känns det väldigt äkta det han sjunger och man lyssnar till fullo när han tar till ton. Han må se ung ut, men hans ögon och röst talar för något helt annat.

hot-chip-why-make-sense

Plats nr 13: Hot Chip – Why Make Sense?

Det finns en milstolpe i mitt musikintresse från att jag var rätt nyfiken till att jag blev helt besatt, och allt går att finna i en liten perfekt poplåt som heter “Over and Over” av Hot Chip. Den låten satte igång mitt begär att upptäcka ny musik och det har nog bara eskalerat sen dess. Så man kan lugnt säga att när Hot Chip släpper nytt är det heligt för mig. Senaste alstret fann jag dock exakt vad jag förväntade mig: dansant mixat med melankolisk electro. Jag blev inte slagen av stolen som jag har blivit förr, men jag har ändå lyssnat på skivan om och om( och om) igen för om det är något jag aldrig kan få nog av är det just Hot Chip.

seasickstevesonicsoulsurfer

Plats nr 12: Seasick Steve – Sonic Soul Surfer

Seasick Steve kan eventuellt vara den coolaste mannen på planeten. Hans carefree-sätt att vara både när det kommer till musiken han gör och sättet att leva gör att man kan inte annat än att älska den 70-åriga rockern från Kalifornien. Han har en grassroot-stil han tar in helt och hållet och tar sig an rock, boogie, soul och country som att det vore det simplaste som finns. Att han även älskar sina obskyra instrument är också det underbart. Ta bara Roy’s Gang som spelas på en ensträngad tvättbräda med ett järnrör som satt fast och skapat det simplaste instrument som finns men som han rockar totalt skiten ur. Mer älskvärt tror jag inte det kan bli.

Cournetbarnett

Plats nr 11: Courtney Barnett – Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit.

Att skapa rock ur vardagssituationer har gjorts förut, men Courtney Barnett har ett sätt med språket som gör att det känns som hon är allra först med det. Hon talsjunger på ett sätt som man kan finna smått monotont men växlar med att sjunga refrängerna med en sådan pondus att man väljer att svälja allt hon sjunger med hull och hår. Det är som att versen är boken och refrängen är baksidan på boken, man får en bild av låten men man får inte helheten som finns i detaljerna och oj vad detaljrikt det är. Det är en tragedi hon målar upp men den objektivitet hon har till det hela blir att man ser humorn och ironin till allt det tragiska.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *