Årets Album 2015: Plats 10-6

Tredje advent och detta innebär att ytterligare fem platser på min topplista kommer visa sina anleten. Nu har vi kommit till de placeringarna där det tvåsiffriga nu bara blir en siffra: Topp 10. Om ni är nyfikna på att läsa om de tidigare albumen kan man finna plats 20-16 här och plats 15-11 här. Om ni bara vill veta vilka band det är går det att läsa nedanför. God läsning(och lyssning)!

#20: Lower Dens – Escape From Evil

#19: My Morning Jacket – The Waterfall

#18: Deportees – The Big Sleep

#17: Beach House – Depression Cherry

#16: CHVRCHES – Every Open Eye

#15: HEALTH – DEATH MAGIC

#14: Tobias Jesso Jr. – Goon

#13: Hot Chip – Why Make Sense?

#12: Seasick Steve – Sonic Soul Surfer

#11: Courtney Barnett – Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit.

Fjm-iloveyouhoneybear

Plats nr 10: Father John Misty – I Love You, Honeybear

Slacker-croonern som har gått under sitt egna namn Josh Tillman och varit med i Fleet Foxes finner först som Father John Misty sin egna röst. Hans andra skiva är ett instrumentaliskt underverk med de mest sarkastiska och självutlämnande textraderna som nog har skapats i år. Han följer i samma spår som de stora singer-songwriters som Bruce Springsteen och Bob Dylan men väljer att använda hela engelska språkets bredd, även profaniteter där de två andra herrarna brukar hålla tillbaka. Han visar upp sitt innersta och på ett sätt blir det en igenkänningsfaktor i hans musik där man småskrattar lika som att man tittar skamset åt sidan. Hans musik finner de där undangömda känslorna och gräver fram dem för alla att se, och alla nickar medhållande åt kaoset som finns i oss alla.

joelalmeflyktligan

Plats nr 9: Joel Alme – Flyktligan

Joels fjärde skiva men första i modersmålet svenska utmanar honom på helt nya nivåer. Hans öra för det musikaliska har alltid varit fantastiskt, men på något sätt är det som att det känns extra personligt när han tar till med svenskan. Låtar som man innan glatt sjöng med får ett allvar och en tyngd i sig som inte har funnits där förr. Det är som att livet står på spel för Joel, och på ett sätt är det ju det. Han sjunger om sin barndom och ungdom, om hur det lika gärna kunde ha slutat på en parkbänk i Slottsskogen med en ölburk i handen istället för en musikkarriär. Det är som en självbiografi där vi får följa både de ljusa och de mörka stunderna i hans liv.

SleaterKinney_NoCitiesToLove_cover

Plats nr 8: Sleater-Kinney – No Cities To Love

Det här skulle lika gärna kunna vara debutanter för mig, men Sleater-Kinney har faktiskt vart med i svängen ett jäkla tag med sin grymma punkrock. 1994-2005 släppte de 7 album tills de valde att bryta upp och ta en paus från bandet för att finna sina egna vägar. 10 år senare verkar de ha gjort just det och det med bravur för jäklar vad vass den här skivan är. De är kritiska mot allt och alla, till och med dem själva, men bjuder på så grymma riff och röjiga refränger att man nickar så intensivt med att man riskerar få ett seriöst fall av akut torticollis(nackspärr, men meningen blir så mycket roligare så här). Grymt härligt att ha er tillbaka Sleater-Kinney, hoppas det inte tar lika lång tid att få höra er igen för jag är helt såld.

alabamashakes

Plats nr 7: Alabama Shakes – Sound & Color

Årets mest lekfulla album bjuder ändå Alabama Shakes på. Det är en experimentlusta och ett begär för att testa sina gränser och genrer till det yttersta. Därför blir skivan smått splittrad av alla influenser de har tagit in men ändå så homogen för att de är så skickliga musiker som de är. Som ett kompband som har spelat med varandra i 40 år verkar det som att Alabama Shakes kan varandra ut och in i sådan detalj att de sätter varje ton som att det vore inget. Låtarna sticker till och med i låtarna så att bara lyssna på en låt kan bjuda på tre helt olika upplevelser. Det viktigaste av allt dock som håller ihop skivans alla underligheter: Det svänger. Rejält.

a1775530601_10

Plats nr 6: Empress Of – Me

Varje år finner jag en ny artist, oftast kvinnlig, som levererar den mest ljuva electromusiken jag har hört under året. I år är det Empress Of(som går under namnet Lorely Rodriguez i vanliga fall) som har totalt svept mig under fötterna och fått mig sprattla glatt på golvet av de dansanta tonerna. Ändå ligger det en melankolisk och allvarsam ton över hennes musik som gör att man inte bara känner med kroppen utan även utsätter även hjärnan för en härlig stimulans. Hon får mig dansa och le samtidigt som jag sätter pannan i djupa veck och handen mot hakan i en fundersam position. Det är förbryllande men ack så briljant de känslor Empress Of får mig att känna på hennes ljuvliga debutalbum.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

  2 comments for “Årets Album 2015: Plats 10-6

  1. 14 december, 2015 at 07:23

    Ja! Jag satt och hoppades på att Joel Alme skulle få vara med. Härligt!

    Alabama Shakes och Empress Of har jag inte lyssnat på, så de ska jag kolla in.

    • Emil Ackre
      14 december, 2015 at 14:24

      Lät som du var lite orolig där ett tag 😉 nä Joel hade en säker plats på topp 20, det visste jag från första gången jag lyssnade på den. Hoppas du gillar de andra två!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.