Teslagrad – En saga värd att uppleva



rain3Det finns de där sagorna som fångar in en direkt. Det kan vara att de är läskiga, fyndiga, spännande eller dramatiska, något får en att fastna för dem. Stor vikt ligger också hos berättaren på hur de återskapar platserna, händelserna eller personerna i berättelsen som gör att den fastnar kvar hos en och får en att vilja gå tillbaka till den så magiska platsen som man fann i sagans värld. Teslagrad är ett sådant spel som vill åt dessa känslorna och lyckas till viss del i dem.

Teslagrad är skapade av en liten norsk spelutvecklare som heter Rain Games där Teslagrad är deras stora debut. Det de eftersträvar är vackra små pärlor till spel som man vill dela med sig av till andra och att visa upp den fantastiskt stämningsfulla världen som Teslagrad är är ingen dålig bedrift då varje bild i spelet ser som tagen ut ur ett barns sagobok. Man styr en liten pojke som man inte får reda namnet på och börjar med att fly sitt hem och sin stackars mor från soldater som svärmar in mot den pittoreska staden. I paniken flyr man mot det enda skyddande elementet och det är tornet som fortsätter upp i evigheten mot molnen i skyarna och förbi som bär namnet Teslagrad. När man väl lyckats ta sig in inser man att man är fast, och det är upp till en själv att luska reda på alla dess hemligheter och försöka förstå varför staden blir attackerad av en, för en själv, okänd faktor.

Det spelmekaniska i Teslagrad är det som gör det unikt då hela spelet är uppbyggt med magneter och elektriska laddningar i åtanke. Du börjar med en simpel handske där du kan välja om något ska ha en positiv eller negativ laddning, sen så är det bara att börja lösa pussel. Pusslen till en början är otroligt simpelt upplagda men blir krångligare och mer finurliga ju längre i spelet man kommer, men aldrig så att du känner att du fastnar. De läggs på en lagom nivå så att du kan klura ut utan större svårigheter hur du ska lösa problemen som du stöter på, det som är det svåra dock är genomförandet av dem emellanåt.

rain1I detta skede är det vad Teslagrad tyvärr inte briljerar med i lika stor grad då kontrollen är alldeles för känslig för sitt eget bästa. Den har en lätt luftig känsla som gör att din gubbe styr din minsta vink och lite till när du vill att han ska stanna. För det mesta är detta inget problem men man kommer stöta på pussel som kräver lite mer finmotorik och då blir kontrollens överkänslighet en välkänd faktor. Styrkorset är ett måste i dessa fall då joysticken känns att den är överallt och ingenstans samtidigt.

Där det blir som tydligast är i bosstriderna. Alla bosstrider är riktigt finurligt genomförda precis som pusslen man genomför och det hade varit en fröjd att luska reda på det rätta knepet för att bemästra sin fiende om det inte var för kontrollen. Nu blir de onödigt svåra då man ofta får känslan att pojken på sitt mest tjurskalliga sätt inte riktigt gör det man vill att han ska göra. Han är nära nog oftast, men ”nära” vinner man inte några strider med mot gigantiska bossar som tar kål på en med ett slag, ”nära” blir då väldigt tätt besläktat med ”nederlag”. I slutändan lyckas man ändå överkomma kontrollens smått bångstyriga styrning och övervinna sina bossar, men det är ändå ett antal svordomar och obsceniteter som uttrycks innan man når sitt slutmål.

Spelet i sig självt är uppbyggt som en mix av metroidvania-, plattform- & pusselspel då världen man rör sig i sitter ihop genom den stora cylinderformade magnethissen som går hela vägen till toppen. På vägen dit hoppar man av vid olika nivåer och löser pussel tills man öppnat upp nästa nivå i tornet. Man får som sagt ett liv på sig i de olika rummen men eftersom checkpoints sitter otroligt tätt blir detta oftast inget större problem, utom just vid bosstriderna. Det finns samlarobjekt och dessa är små cylindrar som innehåller en bild som berättar  hela historien i 36 bilder totalt där det krävs att samla alla för att få det rätta slutet. Det är för dessa cylindrar man får återvända till vissa delar när man väl fått rätt uppgradering, annars löper spelet av sig självt och är rätt linjärt upplagt.

rain2Det är även så som historien berättas i helhet, i dessa 36 bilder och i små teaterpjäser med skyltdockor som visar vad som har hänt i Teslagrads värld. Historien i sig är rätt banal, men dess avsaknad av ett narrativ där det är en själv som får tolka det som sker på bild ger en effekt och lekfullhet som jag uppskattade enormt mycket. Den är fyndigt berättad, och även om historien i sig med ett vanligt narrativ inte hade varit så värst minnesvärd blir den nu det tack vare sättet de har valt att berätta den. Man vill dessa människor väl och den stumma lilla pojken utan några speciella drag får helt plötsligt en mening för det han gör.

Det hjälper även berättelsen att spelet ser magiskt ut, med handmålade bakgrunder och kreationer som gör att det som sker i bilden känns mer levande än om det hade varit i pixlar. Fiender, bossar, pusslen, ja, allt har det lagts enorm tanke bakom och det känns inspirerat från början till slut. Man blir till och med tvungen emellanåt att stanna upp för att det ser så vackert ut. Musiken är den stämningsfull med men föga minnesvärd till skillnad från grafiken. Det enda som sticker ut är öppningsspåret när man flyr från soldaterna som återkommer lite då och då, resten av spelet får en att komma i rätt stämning men inget man öser beröm över.

Så Teslagrad är ett välgjort spel med vissa skavanker som lyckas väl med att få till den sagokänslan man eftersträvar i barns böcker. Styrningen gör att man dras ur upplevelsen i tid och otid och det är det som förtar på helheten, men bossarna är fortfarande otroligt minnesvärda då de ger en härlig nerv i sig då man bara har ett liv på sig att klara sig. Där det mesta av spelet är att lösa pussel blir dessa delar en ”trial and error”-segment som jag uppskattar men ändå skär sig mot helheten. Spelet är väldigt värt att uppleva och med blandade känslor av irritation, ilska och glädje kommer man ändå vara nöjd med helheten. Det är dock ingen episk saga man tar till sig helt och hållet, utan en trevlig godnattsaga som håller en kväll eller två.

3,5av5moln

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.