Det japanska rollspelsträsket – Del 3 av 4

JRPG

Det japanska rollspelsträsket – Del 2 av 4

Som jag tidigare nämnde så hittar JRPG spelen alltid tillbaks till dig vare sig du vill eller ej. Denna gång var det herr Emil Ackre’s förtjänst. Han spelade igenom Shin Megami Tensei: Persona 3 och pratade väldigt gott om det. Då jag tänkte för mig själv ”Om Emil nu gillar det så pass mycket, varför inte ge det ett försök”. Med några enkla knapptryck så köpte jag PSP versionen från PlayStation Store och laddade hem det till min Vita.

Persona 3 var nu det första JRPG spelet utöver Pokémon som jag spelade från börja till slut, och älskade det rakt igenom. Jag vet inte om det beror på att spelmekaniken påminner otroligt mycket om Pokémon. Då man skaffar sig massa olika personas som du strider med och levlar upp, så lär dem sig nya attacker osv. Jag tror även det är av samma anledning varför jag är så kär i Ni No Kuni redan, dels att Studio Ghibli står för designen och för att man fångar olika monstren som man strider med och så utvecklas dem till nya former osv. Precis som i Pokémon och Persona!

Persona3&4

Efter jag var klar med Persona 3 så sa både Emil och många andra att Persona 4 är bättre. Eftersom jag visste om att Persona 4 Golden en remake av spelet (med ännu mer innehåll) var på väg till Vitan, så fick/får jag fått stå emot ordentligt av att inte lockas till att köpa PS2 versionen. Vilket blir speciellt jobbigt när man får höra Malin Söderberg och hennes kollegor från Svampriket prata om spelet i podcasten: Svamppod fyrkant. Jag har även hållit mig ifrån Persona 4 animen, eftersom jag inte vill få storyn spoilad. Utan jag väntar ihärdigt på min Vita version av spelet. Som förövrigt redan har släppts i USA förra året och når oss i Europa i slutet av Februari, vilket är lagom till att jag förhoppningsvis tagit platinum troféen i Ni No Kuni.

Min hype för Ni No Kuni har gjort att jag har tagit upp JRPG spelet Grandia som är ett välomtalat PS1 spel. Just nu är jag bara 4 timmar in i spelet, men gud var jag älskar det, speciellt musiken! Självklart spelar jag det på min Vita. Bara att man kan spela gamla PS1 och PSP spel på Vitan är en anledning till att äga den. Samtidigt som jag försöker hinna spela igenom Grandia, så har jag plockat fram mitt exemplar av Valkyria Chronicles igen. När jag började med Grandia så var tanken att hinna klara ut det innan Ni No Kuni. Det kanske var dumt att jag plockade fram Valkyria Chronicles nu, då tvivlar jag på att jag hinner klara ut något av dem.

grandia

Nu när jag väl tänker efter så har jag en hel del JRPG spel i min ägo. Ett av dem är Children of Mana till DS som min vän hittade utomhus en dag för snart 4år sedan, utan fodral så endast spelet, och han gav det till mig för han vet hur stor nörd jag är. Två andra spel: Arc the Lad 1 och Final Fantasy V (5) har jag fått genom att vara PlayStation Plus medlem. I SEGA Mega Drive Ultimate Collection som jag har till PS3 finner man även Phantasy Star I, II, III och IV (1-4).

Tydligen så äger jag fler JRPG spel än vad jag trodde. Tvivlar på att jag kommer spela igenom dem, då det kommer flera JRPG spel som lockar i framtiden. Sen så finns det redan en hel del JRPGs som redan har släppts, vilket man bör spela. För att inte tala om dem jag inte hunnit avslutat än, Chrono Trigger, Grandia, Valkyria Chronicles… Hur ska jag kunna finna tiden till att spela allt, det kommer ta mig flera år, med tanke på att JRPGs inte är det enda jag spelar..

Fortsättningen läser du i del 4..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *