Det japanska rollspelsträsket – Del 2 av 4

JRPG

Det japanska rollspelsträsket – Del 1 av 4

Förutom Pokémon spelen vad har jag annars spelat för JRPGs? Ärligt talat inte många alls, har knappt doppat tårna i det stora hav av JRPGs. Det är under 2012 som jag blev mer intresserad och nedsjunken i denna genre. Ett ganska udda spel jag har i min samling är till PS2 och heter Shaman King: Power of Spirit. Spelet släpptes redan 2004, men jag fick nys om det under 2010 och beställde hem det. Shaman King är för er som inte vet en manga/anime från början. Spelet är dock en så kallad ”Tactical RPG” som man kan se lite som en underkategori för JRPGs. Spel sättet är annorlunda då man går med sina karaktärer på en banan uppdelad i rutor, och när man väl kommer inom räckvidd av sin motståndare kan man anfalla. Personligen älskar jag den typen av spel då det känns extra strategiskt. Som schack fast med häftiga karaktärer osv.

Något Jag har fått mycket skit för, är att jag aldrig har spelat igenom något Final Fantasy spel. Jag har testat en del av dem, men aldrig spelat igenom något av olika anledningar. Så när Final Fantasy XIII (13) släpptes, så gav jag det ett försök. Och ja… de flesta av oss kan nog redan lista ut hur det gick med det. Men vi tar den ”korta” versionen av den delen ur min JRPG karriär. Jag tyckte/tycker att spelet har otroligt vacker grafik, iaf när det kommer till filmsekvenserna. I överlag var spelet ganska underhållande. När jag var si-sådär 50 timmar in i spelet och började närma mig slutet, så tröttnade jag. Mest för att mina motståndare helt plötsligt vart för svåra, detta var för att jag inte hade grindat och levlat tillräckligt. Man kan säga att tålamodet inte fanns där för det. Antar att grinding var något jag gjort tillräckligt för några årtionden framöver efter upplevelsen med Pokémon Red *skrattar för mig själv*.

cloud&lightning

Så jag avslutade aldrig Final Fantasy XIII och la det på hyllan (som jag senare sålde). Slutet tittade jag senare via youtube, för jag var fortfarande nyfiken på hur berättelsen slutade. Många Final Fantasy veteraner sa att del 13 i spelserien är bland det absolut sämsta, och det var många av fansen som inte ens spelade klart det. Om 13 var det sämsta, så ville jag testa det ”bästa”, efter prat med flertal nördar som spelat de tidigare spelen i serien, så kom jag fram till att jag bör testa Final Fantasy VII (7). Då det är det mest omtalade och anses av många vara det bästa Final Fantasy spelet ur själva huvudserien.

Självklart lyssnade jag på mina ”fellow nerds” och köpte spelet från PlayStation Store. När jag väl startade upp spelet så tog det mindre än 2 timmar innan jag stängde av det. Jag klarade inte av att se på spelet, det var i mina ögon lika fult som hundskit, det har inte åldrats bra. Sedan dess har jag inte startat det igen, men jag vet att måste någon gång stirra hundskiten i ögat (logiskt!? Nej) och ge det en ordentlig chans. Speciellt nu när man äger en PSVita att spela PS1 spel på, då de äldre spelen ser snyggare ut på en 5” O-LED skärm, jämfört på en 40” TV.

Valkyria_Chronicles

Trots ett misslyckat försök med Final Fantasy serien så hade inte suget för JRPG genern minskat, utan började se mig omkring efter andra spelserier att testa på. Jag hittade ett exemplar av Valkyria Chronicles, som är en PlayStation exklusiv spelserie och väldigt populär i Japan. Spelade det i ungefär 10 timmar, jag minns inte vad som fick mig att sluta spela, kanske gav upp för att ett uppdrag var för svårt eller det kanske kom ett nytt spel som var mer intressant då. I alla fall så var det ännu ett spel jag inte klarade ut (tro mig den listan är bra lång).

Eftersom det finns otroligt många JRPGs till Nintendo DS (förutom Pokémon), så kom jag över Chrono Trigger. Jag hade alltid velat testa det, då jag är ett stort Akira Toriyama fan (skaparen av DragonBall). Problemet var att jag ville spela igenom det på SNES (Super Nintendo), tyvärr är spelet väldigt sällsynt och halvt omöjligt att få tag på till sin originella plattform. Fick helt enkelt nöja mig med DS versionen, som visade sig vara den bästa versionen av spelet. Men som med många andra spel så lade jag tillslut ned det. Minns inte hur långt jag kom eller varför jag inte fortsatte med det. Det är dock definitivt ett av spelen i min överdrivet stora backlog jag ska plocka upp vid senare tillfälle igen, och avsluta.

Fortsättningen läser du i del 3..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *