Rockstar Games: musikaliska pionjärer

Under 90-talet när musiken var lika vackert pixlad som grafiken gjordes några riktiga mästerverk. Det kunde vara några fåtal toner som till Marios klassiska spel som nynnas på än idag eller mer episka verk under 16-bitars tiden när man fick höra ståtliga verk till så magiska spel som Chrono Trigger och Final Fantasy VI, melodier som man fortfarande kan humma på men som inte kommer fram i sin fulla prakt förrän man faktiskt sätter sig ned med spelet i fråga.

Sen under 2000-talet är det som att musiken har kommit lite i skymundan. Nu får vi plats med så otroligt mycket ljud på spelskivan så därför vill alla AAA-spel dra igång med stora symfonier och episka ljudbilder som lämnar åtminstone mig helt oberörd. Om man ville finna några funkiga ljud fick man söka sig till indie-spel, udda pärlor och vissa JRPG-spel som fortfarande hade fötterna på jorden när det kom till att skapa ljudbilden. Visst, vissa spel har riktigt snygga ljudbilder som sci fi-eposen Mass Effect och Deus Ex: Human Revolution men det är ändå teman som är återkommande och som är mest till för att bygga en allmän känsla och skapar inget specifikt minne för just det spelet utan mest ett allmänt minne av ett ruggigt bra spel.

Det är här Rockstar Games kommer in i bilden. När de flesta spelutvecklare väljer att bygga en allmän ljudbild för ett spel plockar de ut riktiga artister och sätter deras musik i ett sammanhang som gör att varje gång man hör just den specifika låten drömmer man sig tillbaka till den speciella scenen i ett av deras spel. Detta har de plockat upp från filmbranschen och fram för allt Quentin Tarantinos filmer där alla som har sett dem kopplar direkt en viss låt till någon av hans filmer, och inte bara till hans filmer utan de till och med visualiserar scenen framför sig och kan återberätta den bara på att höra några få toner. Vem minns inte den tortyrscenen i Reservoir Dogs när Bob Dylan sjunger ”Stuck in the middle with you” i bakgrunden?

Just denna känsla är något som Rockstar Games har försökt att eftersträva mer och mer i deras spel, men de väljer att gå ett steg längre. När till exempel Epic Games väljer att dra igång Mad World i det tredje Gears of War-spelet är det till en filmsekvens. Visst, skitsnyggt och välgjort och en fantastisk scen på alla sätt, men när Rockstar Games väljer att dra igång ett av sina musikstycken låter de fortfarande kontrollen ligga hos spelaren. De låter spelaren skapa ett unikt minne med just den låten för den spelaren.

Första gången man hörde tonerna av ”Far Away” med José Gonzales i Red Dead Redemption, hur många får fortfarande inte en rysning och blir tårögda av detta musikstycke? Ändå så skilde sig säkerligen vägen som spelarna valde att rida på lite olika sätt. Jag själv valde att rida rakt ut i naturen första gången, red ut till en klippa för att sen kolla ut över Mexicos bergiga natur medan den låten rullade på i bakgrunden, och har aldrig känt mig så utlämnad som då till mitt egna öde.

Detta har de även tagit upp i Max Payne 3 när de har låtit ett band skapa all musik till spelet liknande som David Fincher lät Trent Reznor få fria tyglar med musiken i The Social Network. Där är det allra mest flygplansscenen som kommer till minnes, när man får möta en till en början ostoppbar armé men ändå väljer man att ruscha med huvudet före och till sin hjälp får man den fantastiska ”TEARS” av Health som pumpar oavbrutet under tiden som blodbadet börjar flyta när man i slutändan står där som ensam överlevare och musiken zonar ut när sista fienden har fallit. Det är ytterligare ett oförglömligt ögonblick som är unikt för mig då vi alla tar an våra fiender på lite annorlunda sätt.

Detta är vad jag eftersträvar i fler spel, att våga ta riktig musik och ändå sätta spelaren i kontroll över det som sker på skärmen. Även om jag älskar musiken som rullar på i Rayman Origins och i andra spel ger de mig inte specifika minnen utan bara ett, som sagt, allmänt minne av ett sinnes bra spel. Rockstar Games har tänkt ett steg längre, och tar det bästa av två världar, film och tv, och kopplar det till en och skapar lika oförglömliga minnen som Quentin Tarantino bara lyckats skapa innan.

Detta är något de har eftersträvat ända sen GTA: Vice City faktiskt, när första fordonet man sätter sig i i det spelet, oberoende vilket, så är den allra första låten man får höra i spelet är ”Billie Jean” av Michael Jackson. Nu har de förfinat tekniken med musik och bild i ett ljuvligt samarbete och även om de bara drar igång en riktig låt under ett helt spel skapar de minnen som fastnar långt efter att skivan har slutat snurra. De skapar minnen för livet.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.