Dead Space förlorar sin själ

Nu i dagarna när Gamex har varit har jag fått testa och sett på Dead Space 3-demot och videos och hur jag än vrider och vänder på det så är jag inte imponerad. Demot kändes som 25 % railshooter, 65 % springa runt och vela i gångar och 10 % faktiskt skjutande mot fiender. I första spelet så var fienderna huvudaktionen då de är den mest briljanta mixen av zombies och scifi som går att finna, dessutom serverad i ett seriöst och vuxet paket för oss spelare att njuta av. För jag älskade ettan. Verkligen älskade det. Det gjorde så mycket rätt och är fortfarande ett spel jag håller väldigt högt. Vad var det som gjorde ettan så bra som verkar gå mer och mer förlorad i serien i hopp om större försäljarsiffror? En bra fråga jag ska försöka ge min bild av.

Det som gjorde ettan så bra som de i Visceral Games inte verkar ha fattat själva är skräcken man kände när man var i Ishimura. Spelet introducerar väldigt snabbt fienden för oss och ger direkt en känsla av hardcore och man inser rätt snabbt att man lär nog dö rätt ofta. För spelet får det att känna som att hela Ishimura är en fiende. Vart du än rör dig i skeppet så är du fullt medveten om att en fiende kan när som helst slunga sig emot dig. Eftersom necromorph använder lufttrummorna för att röra sig runt så blir varenda platt yta ett potentiellt hot för dig som spelare. De kan komma ur väggarna, taken och även från golvet, allt kändes hotfullt och man börjar hoppa till av minsta blinkning som sker på skärmen.

Visceral sätter spelaren i en konstant form av panik. Till och med de fullt upplysta rummen känns som ett enormt hot då de vilken sekund som helst kan släckas ner och släppa lös odjuren mot dig. Spelet gjorde dig extremt obekväm och till och med på ett ställe där man trodde att man var helt säker från monster slänger de in ett som fuckar med ens sinne så att även denna viloplats förvandlas till en vidrig dödsfälla. Det var pur skräckbriljans och en av de häftigaste upplevelser jag någonsin har provat på.

Tvåan väljer att ta ett annat tillvägagångssätt och lägger mycket mera tyngd på handlingen och Isaacs inre kamp med sig själv. Den utnyttjar spelmediet betydligt bättre och gör oss som spelare osäkra på vad som är verklighet och vad som utspelar i Isaacs inre. Världen blev så mycket mer gåtfull och mystisk och lekte betydligt mer med oss spelare. Däremot gick detta över på den paniken man kände konstant under det första spelet. Här var det mer tydligt när fiender skulle komma och när det var dags för good old fashioned mindfuck. Det påbörjade även denna otäcka trend av railshooting där man måste följa en viss bestämd bana där fienderna poppar upp på samma sätt varje gång. Fast detta kunde man ta då spelet bjöd på så mycket gott utöver detta klavertramp som CoD är kungar av och alla verkar kopiera därefter för ja, sånt säljer om man frågar kidsen.

Då kommer vi då till trean. Detta är endast från avtrycken från demot jag kände på, men direkt börjar det med en lång sekvens där man bara följer en viss actionfylld bana där man inte ens behövde skjuta en enda gång för att klara sig. Ser coolt ut men är extremt tråkigt att spela. Sedan gick demot vidare med att man ska springa runt i massa gångar och lösa idiotiska pussel som ligger på en femårings nivå. För in batteriet i batterihållaren så öppnar du dörren, yaaaay! Sen när man väl har kommit förbi detta sega segment får man äntligen skjuta. Då kommer fienden ur en enorm kokong från taket. Tydligare ställe får man leta efter.

Resten av fienderna som attackerar kommer alla på en lång prydlig rad för dig att bara låta triggerfingret mata, detta med precision som alltid har varit Dead Space grej gav inte mycket här. Ungefär här blir jag less på demot och lämnar det. Inte en enda gång kände jag någon skräck. Dessutom tror jag att railshooterdelarna bara kommer bli flera då det är det lättaste sättet att berätta en historia. Det första spelet briljera med att göra så att förutbestämda händelser kändes naturliga i spelet, här drar de istället iväg på långa segment där du som spelare har lite till ingen kontroll på vad som händer på skärmen. Du kan bara stå där och se spelet spela åt dig.

Så nej, Dead Space 3 känns mer och mer som en enorm besvikelse. Jag kommer att köpa det då jag fortfarande älskar universumet som de har lyckats bygga upp som känns trovärdig och för handlingen, men så som det känns nu har Dead Space-serien tappat det som gjorde ettan så briljant, den där konstanta känslan av skräck. Så jag tror att det kommer bli ett bra och underhållande spel, men att själen och grundstommen som var Dead Space ursprungligen har gått förlorad på vägen.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

  1 comment for “Dead Space förlorar sin själ

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.