Revenge solves everything

När eftertexterna till Dishonored rullade var jag mer nöjd än jag varit på otroligt länge. Årets hittills bästa spel för egen del, och en upplevelse som var nästintill perfekt. Låt mig berätta varför.

Dishonored är ett spel som utspelar sig i staden Dunwall, som är en tolkning av tidigt 1900-tals England, och staden har haft det bättre, minst sagt. Råttinvasion, pest, korruption är bara några av sakerna som Dunwall har utsatts för, och spelaren tar sig an rollen av Corvo Attano som är drottningens skyddsvakt, och blir i spelets början anklagad för att ha mördat henne. Det är detta som är grunden för spelet, och dess underbara tagline ”Revenge Solves Everything”.

Designen i Dishonored är briljant, och unik som bara den. Spelet har en typ av oljemålning-stil som passar in helt perfekt med världen spelet har, och detta hjälper otroligt med att ge spelet en fräsch och ny känsla, som jag känner många spel på sistone har saknat. Detta är ett helt nytt spel, som inte är en uppföljare eller en omtolkning av något tidigare. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att detta säljer bra, inte för att det ska få en uppföljare, utan för att det förtjänar kommersiell succé.

När man väl får kontroll över Corvo så börjar det roliga. Dishonored är ett stealth-spel, och faktiskt det första stealth-spelet där jag verkligen känner att jag har valmöjligheter som märks av, dels de som påverkar hur jag själv spelar, men framförallt hur spelets uppbyggnad påverkas på ett helt underbart vis. I ett av spelets senare uppdrag blev jag sedd, men lyckades komma undan. Detta gav dock konsekvenser i form av att vakterna var mera alerta, och pratade med varandra om ”den osynlige magikern”. Att direkt se sådana effekter i ett spel gör så otroligt mycket.

Eftersom Dishonored har denna typ av konsekvenser för ens agerande så påverkas också spelvärlden. Ett tydligt exempel är att om du dödar många så kommer det flera infekterade människor, kallade ”weepers”, ju längre in i spelet man kommer. Detta gör att man verkligen borde spela om spelet minst två gånger, då spelet kommer se drastiskt annorlunda ut båda gångerna.

Atmosfären är helt briljant, och jag skojar inte när jag säger att den är uppe och sniffar Bioshock i bakhasorna, man märker verkligen att detta är ett spel där inget har lämnats åt slumpen. Folk pratar med varandra om vardagliga saker, vakter diskuterar vad de ska göra senare, och vissa diskuterar även dina tidigare äventyr, vilket ger en sådan stark känsla av att detta är en värld som lever.

Likt Bioshock har du i Dishonored krafter att leka med, och dessa varierar kraftigt beroende på ens spelstil, och på vad man väljer att få för krafter. Alla krafter är bra balanserade också, man är inte oslagbar i spelet, och det blir svårt mot slutet, även om man har många krafter. Det är också här det kreativa verkligen kommer in, och jag känner hur min spelglädje verkligen flödar av alla dessa krafter. Ena sekunden tar jag mig upp på ett tak ovanför en vakt, och hoppar ner och dödar honom i fallet, en annan gång tror jag att det är kört då jag blivit upptäckt, men då är det bara att stanna tiden och teleportera sig iväg. Eller varför inte stanna tiden när en vakt precis avfyrat ett skott, ta över vakten och gå med honom till framför hans egen kula, och sen starta tiden igen. Detta är bara ett fåtal exempel på hur du kan gå väga till i Dishonored. Valet är verkligen ens egna.

Rent presentationsmässigt finns det inte mycket att klaga på heller, röstskådespeleriet är fläckfritt, grafiken (jag lirar på PC) är underbar, och ljudet samt musiken är helt klockren. Finns det något att klaga på så är det att äventyret tyvärr slutar lite för tidigt, men som sagt så är spelet så olikt att två genomspelningar nästan behövs, och då blir spelet långt.

Som ni kanske märker fall jag helt för Dishonored, som verkligen är en fräsch fläkt i en värld som allt mera domineras av Call of Duty-uppföljare/kloner och reboots samt ännu mera uppföljare. Köp det, ni kommer inte ångra er. Revenge solves everything… 

  2 comments for “Revenge solves everything

  1. Måns
    22 november, 2012 at 22:22

    What will we do with the drunken whaler
    What will we do with the drunken whaler
    What will we do with the drunken whaler
    Early in the Morning

    Way hey and up she rises
    Way hey and up she rises
    Way hey and up she rises
    Early in the morning

    Stuff him in a sack and throw him over
    Stuff him in a sack and throw him over
    Stuff him in a sack and throw him over
    Early in the morning

    Feed him to the hungry rats for dinner
    Feed him to the hungry rats for dinner
    Feed him to the hungry rats for dinner
    Early in the morning

    Way hey and up she rises
    Way hey and up she rises
    Way hey and up she rises
    Early in the morning

    Shoot him through the heart with a loaded pistol
    Shoot him through the heart with a loaded pistol
    Shoot him through the heart with a loaded pistol
    Early in the morning

    Slice his throat with a rusty cleaver
    Slice his throat with a rusty cleaver
    Slice his throat with a rusty cleaver
    Early in the morning

    Way hey and up she rises
    Way hey and up she rises
    Way hey and up she rises
    Early in the morning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.