Fredagstoppen: Bästa handling i spel

Välkommen till en ny bloggserie här på Spelmolnet som kommer att skrivas av oss alla som är delaktiga på sidan. Vi introducerar stolt: Fredagstoppen! Som ni kanske har sett så har vi på Spelmolnet en stor förkärlek till det härliga topp fem-systemet där man helt enkelt rankar de fem bästa i en speciellt utvald genre, därför har vi bestämt oss att utveckla detta system till att bli en egen bloggserie där vi vecka efter vecka ger er vad vi tycker är topp fem i… ja, vad som helst egentligen! Varje lista är unik för den skribenten som skriver den och det kan hända att samma slags lista poppar upp fast i olika författares namn så därför så kommer varje lista att vara unik då smaken är som en psykeledisk bak: väldigt färggrann och extremt delad från person till person.

Den första listan kommer att skrivas av mig, Emil Ackre, och jag slänger mig direkt in i det tunga ämnet ”Bästa handling i spel”. Här kommer då de fem spel som jag personligen anser är de med absolut bästa handling i ett spel någonsin. Hoppas ni blir överraskade.

Nr 5: Persona 3 (Atlus)

Det här spelet skapar inte bara en underbart mörk stämning som långsamt kryper upp längs ens ryggrad ju längre spelet fortlöper utan handlingen leker också med dig som en trasdocka och du kan aldrig förutsätta det som kommer att hända i spelet. Det är tunga ämnen som död, kärlek och självmord som tas upp i naturligt lagda dialoger och aldrig någonsin känns det falskt. Det är mycket att smälta till en början, men när den sista scenen har rullat förbi sätts allting på plats och lämnar ett djupt avtryck på dig som spelare. Varför det inte är i den absoluta toppen? Tyvärr lider spelet av några sega mittpartier som känns överflödiga, men helheten är såpass njutbar att den sitter ändå väldigt stabilt bland mina Topp 5.

Nr 4: Half-Life 2 (Valve)

Om det är något som Half-Life 2 lyckas bättre än något annat spel i listan är att verkligen få fram känslan av förtryck och hur det skulle kunna kännas att leva i en diktatur. Gordon Freeman känns hela tiden som en vanlig man som aldrig bad om något av det som krävs av honom, men han gör det som kommer naturligt för honom, eller för oss som spelare, och de små aktionerna som han står för leder vidare till en revolt av episka proportioner. Han är den rätta mannen på fel plats och de förtryckta får helt plötsligt för första gången känslan av frihet. Det är en vacker historia om en ofrivillig man som ändå i slutändan lyckas leda ett folk och visa att varje person har potential att nå otroliga höjder och skapa sin egna historia.

Nr 3: Mass Effect (Bioware)

Jag älskar första Mass Effect. Mina kompanjoner på sidan kan alla instämma i att när det börjar snackas om denna episka historia då slår jag igång den stora trumman och förklarar i detalj vad det är som gör Mass Effect så mycket bättre än de andra spelen. Ett av dem är det otroligt vackra universum som de lyckas bygga upp. Inte ända sen Star Wars har man lyckats skapa ett så trovärdigt universum med så starka figurer. Det är även den stora handlingen som är mystisk och läskig till en början men kulminerar i en av de mest minnesvärda slutscenerna i spelhistorien. Det är dock även de små detaljerna som rasism-frågorna som ständigt ligger och kurar i det mänskliga hjärtat. Det är även de riktigt svåra besluten som man tvingas att ta genom spelets gång och det finns inga mellanvägar, bara svåra val. Det är allt i en otroligt maffig scifi-historia som är fortfarande ett av de bästa spelen som någonsin har gjorts.

Nr 2: Persona 4 (Atlus)

Ja, då poppar det upp ytterligare ett Persona-spel. Vad ska man säga: Atlus vet hur man ska berätta en handling, det kan man inte ta ifrån dem. Den här gången är det mer koncentrerat på karaktärerna i spelet och även om spelet kommer åtminstone ge dig en 70+ timmars upplevelse så kommer den inte innehålla en enda svag stund. Tempot är högt hela vägen igenom och mysteriet som ligger över den lilla staden Inaba är otroligt fascinerande och omskakande. Du vet inte vart det kommer leda dig någonstans, men gåtorna som tätnar blir alla förklarade i slutändan om du lyckas se sanningen genom den tjocka dimman. Alla karaktärer i spelet fascinerar en på olika vis och man vill dem väl och ser dem utvecklas, och även om frågevalen man ställer känns naturliga för en själv visar varje person sin egen udd genom att reagera olika på det du säger. Du lär dig hur varje person fungerar och utan att du är medveten om det skapar du band med dem, inte bara virtuella utan även också verkliga. Inaba, du är bosatt i mitt hjärta.

Nr 1: Deadly Premonition (Access Games)

Det här hade man nog inte kunnat tro, fram för allt då det här är en titel som endast de riktigt inbitna faktiskt känner till. Men vi som vet om det, gud vad vi älskar det. Det här spelet leder in dig i en otroligt surrealistisk värld där gränserna mellan verklighet och dröm suddas ut mer och mer ju längre spelet går, och om det inte hade varit för den fantastiska York och hans låtsasvän Zack hade det kunnat spåra ur totalt. Allt som sker runtomkring York tar han in som det naturligaste i världen och han analyserar allting som händer framför ögonen på honom. Karaktärerna i staden lever sina egna liv och rör sig från plats till plats i ett naturligt schema och även om det stora mysteriet är det som drar in en mest är det människorna runtomkring som får allt som sker att kännas helt naturligt.

Du kommer få sidouppdrag i alla dess unika former av väldigt udda personligheter och du vill verkligen gräva dig ner i det fantastiska karaktärsgalleriet som man bjuds på då varje person är så otroligt fascinerande. En historia kan vara otroligt avancerad och makalöst snyggt berättad, men om du inte har karaktärerna att backa upp historien kommer du aldrig att ta den till hjärtat och minnas den långt därefter, och det är vad Deadly Premonition lyckas i multum. De är så sluga att de till och med återkopplar scener från de första få minuterna i spelet till den ultimata finalen, och det är inte förräns du står där som allting klaffar och alla pusselbitarna äntligen har hittat sin rätta plats. Även om mycket till en början kan verka vara försök till snygga effekter är allting igenomtänkt in i minsta detalj, och efter slutscenen inser du att det här spelet som ser så lågbudget ut har en handling som kommer att få dig att känna, skratta, chockas och sträcka dina vyer om berättande för evigt.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.