Trasiga men ack så älskvärda

Det finns ett antal helgjutna spel därute som jag älskar som bjöd på en komplett upplevelse där både det grafiska, spelmekaniska och det ljudmässiga flöt ihop till att forma en komplett enhet. Spel som Gears of War, Devil May Cry 3, Okami, Half-Life 2, Resident Evil 4, God of War etcetera har alla bjudit på en underbar och komplett spelupplevelse som jag tar med mig i minnesbanken som några redigt häftiga äventyr i den virtuella världen. Sen finns det spel som är av en motsträvigare sort, spel som inte helt smeker dig medhårs på grund av en egentligen fundamental del av spelet som borde fungera bättre men som någonstans i utvecklingen har fallit pladask. Spel som är trasiga men som man av någon anledning älskar ändå.

Det första spelet som kommer i åtanke när jag tänker på redigt trasiga spel är för mig det ack så älskvärda Kane & Lynch. Ett spel som har en spelmekanik som är så söndertrasad att man undrar vad spelskaparna egentligen tänkte när de släppte det. Det som går att nämna är att du kan inte styra när Kane eller Lynch ska ställa sig i skydd, det väljer de själva. Så du ska ställa dig bredvid en låda så är det tänkt att de automatiskt ska gå upp mot det, men detta funkar lite si och så med. Kan säga att det är flera gånger som jag slutade upp med att jag sköt rakt in i lådan framför mig för att de totalvägrade att ställa sig i skyddet. Sen att spelet är tänkt att spela i co-op men det går inte att spela huvudstoryn live utan bara splitscreen är ytterligare en härlig detalj som man undra vad de egentligen sysslar. Det är svårstyrt, svåröverskådligt och grafiskt rätt bedrövligt. Ändå älskar jag det med hela mitt hjärta och kört igenom det tre gånger. Varför? Det är ju uppenbart extremt trasigt, varför återkommer jag till det?

I Kane & Lynch fall, likadant med tvåan, så är det för de extremt grymma karaktärerna de har skapat, den makalösa dialogen och händelserna som man får spela är som direkt tagna från filmens värld och man får spela en kopia av mina favoritscener från både Heat och Collateral och dessutom bjuds man på en prison break av episka proportioner. Jag bryr mig faktiskt om karaktärerna i spelet och känner med dem mer än vad jag har gjort med flera andra spel jag har kört igenom, trots att de är de två största anti-hjältar som någonsin har skapats i spelhistorien, vilket är nog därför som jag gillar dem så mycket. Tvåan gillar jag extremt mycket det med just på grund av dessa så älskvärda karaktärer som sätts i extrema förhållanden, även om ettan är lite närmare hjärtat. Ett annat fall som har blandningen trasig spelmekanik men väldigt älskvärda karaktärer är det briljanta Deadly Premonition.

Om man skulle som utomstående part titta på när jag spelar Deadly Premonition skulle man undra vad det är jag lägger min tid på. Det här spelet är på ytan extremt fult och har en antikverad grafikmotor där det finns Dreamcast-spel som ser bättre ut, trots att det släpptes till Xbox 360. Även detta spel lider av en trasig spelmekanik som gör alla striderna i spelet extremt klumpiga och krampaktiga. Dock briljerar det med ett karaktärsgalleri som hämtat ur en David Lynch-film och handlingen i spelet är en av de absolut bästa som jag någonsin har upplevt. Det bjuder även på en briljant spårad dialog som kommer att få dig att skratta ett antal gånger, men samtidigt på några otroligt otäcka scener som känns en lång stund efter att skivan har slutat snurra i 360:n. Du känner med karaktärerna som figurerar i spelet och även om de till ytan inte ser särskilt vackra ut och rör sig stelare än ett spel från 90-talet så bjuder de på mer emotionellt djup än vad de flesta trippel A-titlar där ute kan skryta med.

Ett sista spel som jag har i åtanke är ett spel som verkar ha gamers som har varvat det delade i två läger är Metro 2033, där den ena sidan hyllar spelet för sin otroliga atmosfär och för den levande världen som de lyckats bygga upp och med sitt nyskapande ambivalenta moralsystem där inget är svart och vitt utan allt är i en gråzon och handlar mer om att upptäcka i världen omkring dig, stanna till, reflektera och suga in stämningen och personerna som uppehåller sig i denna ogästvänliga miljö. Den andra sidan som inte är lika sålda sågar det för den trasiga spelmekaniken i smygmomenten och att man aldrig riktigt bryr sig om någon karaktär i spelet då alla verkar dö som flugor. Detta är två kritiska aspekter som jag är villig att hålla med om men jag ser spelet som en sprucken spegel. Om man tittar på det från distans ser man bara det trasiga, men om man närmar sig och går in i detalj och sugs in i spelets atmosfär och miljö kan man finna flera vackra skärvor i den trasiga bilden. Att spelets svårtydliga moralsystem kan ge två slut är också något väldigt vackert då det endast är de som verkligen förtjänar det som får det rätta slutet, och achievementen ”Enlightened” är en av mina personliga favoriter som jag har skaffat genom åren.

Det finns fler exempel på trasiga men ändå älskvärda spel men dessa tre är mina personliga favoriter som jag, trots vissa motsträvigheter, kommer att spela om och om igen.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

  2 comments for “Trasiga men ack så älskvärda

  1. 14 februari, 2012 at 17:46

    Hade Kane & Lynch till PC när det släpptes och älskade det! Köpte det senare till Xbox och det var nästintill ospelbart. Goda minnen ändå. Heat-scenen är wunderbar!

    • 14 februari, 2012 at 18:54

      Oh ja, love it! Älskar kaoset som uppstår och hur tät man måste vara med sin polare för att komma överlevande ur det, så jäkla bra! Även scenen när man stormar ett höghus utifrån är fet, kaoset i klubben när man börjar skjuta, när man bryter in sig i fängelset, den tunga öppningsscenen när man får försvara sig i en diner, bankrånet, polisjakten, ja, jäkla massa bra scener helt enkelt! 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.