DmC-hysteri har ingrotts i mig

Devil May Cry, en serie som jag har visat sådan enorm hatkärlek för genom årens lopp och som bjudit mig på några otroliga känslosamma berg-och-dalbane-resande upplevelser. Det har bjudit mig på halvt luggslitet hår blandat med några redigt sköna näven-i-luften-moment som jag kommer bära med mig länge. Varje gång jag sätter mig ner med ett spel från serien är det en blandning av hjärna och hjärta som hjälper mig att nå slutbossarna och större men aldrig omöjliga mål. Det är emellanåt infernaliskt utmanande och har sparkat in min rumpa ett antal gånger men målet har alltid överkommits med ett redigt jävlar anamma. Jag älskar Devil May Cry-serien även om det är en kärlek som har fått en del skällsord slängda från mig under en del spelsessioner. Så ända sen det nya DmC visades, ja, då har det blivit vått i brallan igen här hos det Ackremanska hemmet.

Jag var dock skeptisk till en början, vilket många var med mig. Att köra en ursprungshistoria i en spelserie som redan har haft en ursprungshistoria verkade udda i mina ögon. Dantes uppvaknande i demonform visades i det tredje spelet ”Dante’s Awakening”, så när de har med både en demon- och en ängelversion av Dante i det nya spelet undrar jag hur de ska förklara det logiskt. Leker han med båda sidorna av det onda och det goda innan han väljer att helt använda den ondas sida av kraften? Varför valde han inte helt den goda sidan om han nu hade chansen? För han kämpar ju uppenbarligen med att försöka vara någorlunda mänsklig i de andra delarna av serien. Det är frågor som har hopats under tiden som jag har tittat på trailers och intervjuer om spelet. Men något som gör att jag känner mig någorlunda säker på en underbar upplevelse är de otroligt kompetenta skaparna som står bakom spelet: Ninja Theory.

Ninja Theorys historia av utvecklade spel är kort men ack så respektfull. Heavenly Sword släpptes endast till Playstation 3 så det kan jag inget särskilt om, men jag kan däremot tala mig varm om kära Enslaved som är en unik pärla i den nya spelgenerationen som alldeles för många har missat. Vad de visar i Enslaved hoppas jag att de tar med i DmC med en stor och levande värld blandat med en emotionellt tung handling. De verkar ta några doser från fyran med färggrannheten som introducerades i det spelet blandat med den mörka handlingen som trean visade upp, som jag fortfarande kan tala mig salig över med några likatänkande gamers. Även om den första trailern gjorde mig faktiskt lite anti så har varje ny trailer ökat min hajp-o-meter till en redigt hög nivå. Jag älskar hur levande banorna känns och hur de vrider om allt under tiden man rör sig i dem. Även striderna med fienderna bjuder på ett makalöst vackert flöde, men som samtidigt ser lite vilt och inte riktigt perfekt utan visar en man i utveckling av sin stil. En man erfaren av slagsmål på gatan men som nu har fått ett stort tungt svärd tryckt i näven på sig.

Det som serien behöver som Ninja Theory kan introducera är ett smidigare flöde när man rör sig igenom banorna så att de känns som en stor bana och inte flera nivåer genom samma bana som de gamla spelen faktiskt har. Den nya generationen Slash-’em-up-spel har det så och det är något som även jag föredrar. Sen ett bättre flöde med kameran som brukar vara låst i DMC-spelen för att ge bästa filmiska effekt, men det stjälper styrningen när man inte riktigt kan se vad det är för slags rörelser man använder sig av. Det ska fortfarande se läckert ut, men lite styrning av kameran skulle vara tacksamt för mig i alla fall. Annars verkar Ninja Theory ge det liv som den här serien behöver, och även om det är några frågetecken kring handlingen och oroligheten om den sammanfogas väl till de andra delarna i serien så känner jag i det stora hela att Capcom har gjort ett utmärkt val av utvecklare till det nya DmC.

Med DmC, Dragon’s Dogma, Asura’s Wrath, Street Fighter vs Tekken och Resident Evil 6 så verkar Capcom gå sitt bästa år på den senaste generationen av konsoler till mötes och just nu väntar jag som ett barn inför julafton på datumet när DmC kommer att släppas. Det var fyra år sedan vi senast såg dig Dante, och du är varmt välkommen tillbaka i din uppdaterade form.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.