Jag står emot!

Nu för tiden är det snarare så att man står emot grupptrycket om man spelar Call of Duty än om man inte spelar det. Detta är faktumet för mig idag. Iallafall vad gäller mina fluffiga medkompanjoner. Det råder ett starkt kollektivt hat mot mig i dessa mörka tider, just på grund av att jag är en fanatisk legosoldat som bara måste spela minst sju matcher Call of Duty per dag för att stilla mitt behov.

Det började egentligen, som jag förstår, genom ett litet bus från Mattias sida där han vid varje tillfälle som min raptr-profil uppdaterade att jag spelade just Call of Duty skickade iväg en småkaxig och dryg tweet till mig. Inte mer än så. Ett pojkstreck. Men från den tiden, då allt bara var på skoj, så har det nu eskalerat till ett fullbordat världskrig fanboys emellan. Det är jag mot resten.

De andra anser att man endast bör spela sådana spel som har en djup story och som berör. Jag älskar dessa spel också, tro inget annat. Till exempel anser jag att L.A. Noire var 2011 års bästa spel. Men jag tycker även att man ska kunna få ta tillvara på tv-spelens erbjudande att få kunna tävla mot andra människor. Jag har alltid varit tävlingsinriktad och kommer inte sluta nu heller. Det blir snarare så att jag kommer att spela Call of Duty ännu mer nu än någonsin tidigare bara för att jäklas ytterligare med mina fluffkompisar. Så jag ska fortsätta att trotsa mina forna lagkamrater och faktiskt få guldkamouflage på mitt favoritvapen SCAR. Men trots allt kommer detta inte att irritera dem mer än att de får en Call of Duty-text publicerad på vår gemensamma hemsida.

Hämnden är ljuv, bitches!

  2 comments for “Jag står emot!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *