Ghost Trick: Phantom Detective

Har du någonsin känt att det finns något övernaturligt i samma rum som du är? Att ett paraply som du så stabilt har ställt mot väggen helt plötsligt faller mot golvet, eller att din stereo eller dvd-spelare helt plötsligt drar igång av sig själv? Alla har vi ju undrat: Kan det finnas spöken? Capcom har valt att ta till vår vidskeplighet och tro på att det finns något övernaturligt till ett underbart charmigt och grafiskt läckert spel som går under det passande namnet ”Ghost Tricks: Phantom Detective” som släpptes under slutepoken av Nintendo DS fantastiska karriär som spelmaskin.

Du vaknar upp till att se ditt egna lik ligga i en onaturlig position i en soptipp på utkanten av staden. Du är dock inte ensam då det finns både en rödhårig kvinna med uppsträckta armar och en man med en shotgun alldeles i närheten av din kropp. En röst talar till dig och säger att du nu är en del av andevärlden. Du får inte reda på vad ditt namn är eller varför du är en del av denna värld, men en sak är dock säker: Tiden är knapp för kvinnan. Här inleds tutorial-delen av spelet och rösten, som av någon anledning har valt att formen av en kontorslampa, handleder dig på vägen för att kunna göra ett tappert försök att rädda tjejen med den flammigt färgade frisyren. Du får lära dig att du i denna form kan manipulera saker i din omgivning och sätts genast på prov då du hoppar in i en närliggande akustisk gitarr och drar av några toner. Lönnmördaren rycks till av musiken och skjuter av ett skott mot ljudkällan och kvinnan tar till ett försök till flykt, men kommer inte långt då han snabbt finner sitt mål igen.

Du fortsätter att ta dig fram genom materiella ting och försöker störa lönnmördarens uppmärksamhet, men allt är till spillo då han är kvick, erfaren och målinriktad och han låter inte kvinnan få fly sin kos. Han höjer sin shotgun, väljer några klyschiga ord som han säkerligen har använt ett antal gånger när han ska avrätta sina offer och skjuter av. Skottet hörs över hela soptippen men skådeplatsen är vald med omsorg då det inte är någon inom minst en mils avstånd. Den rödhåriga kvinnan möter en alldeles för tidig död till mötes… eller? Kontorslampan tar till orda igen och berättar om talang nummer två du så praktiskt innehar: Du kan spola fyra minuter tillbaka i tiden från att personen i fråga har mött sin död. Så får du testa på denna alldeles utomordentliga talang och sätta den på prov, och jo, det går faktiskt! Tillbaka i tiden du är och en andra chans får du att rädda den fagra ungmön som har funnit sig i en väldigt prekär situation.

Där har vi upplägget för denna underbart nyskapande titel där du under en väldigt händelserik natt möts på ovanligt många lik på vägen. Gissa då vem som innehar de passande skillsen för att rädda alla dessa kroppar som ligger så förstrött på stadens gator och i hus? Tro det eller ej, men det är faktiskt du! Från det första kvinnliga offret till den sista är det ett underbart trassligt garnnystan som du ska nysta upp och även om det inte verkar så i första hand så har alla människorna du möter på vägen något med dig att göra. Ingen del är krystad eller känns onödig utan alla sekvenser som du får testa dina spöktricks på har något med huvudhandlingen att göra, hur liten eller inkonsekvent den än verkar till en början. Handlingen som händer under en natt är osannolik, fyndig och dialogmässigt fantastiskt berättad. Visst finns det några hål i handlingen som man känner att de kunde lagt lite extra tid på att bättre berätta men man dras ändå in i en handling som briljerar med politiskt skumraskspel, brustna familjeförhållanden och, självklart, övernaturliga händelser som du står en hel del för.

”Om lik kunde tala” är nog något som polisen alltid har önskat men där de får ta till med bevis som de finner i omgivningen och osäkra vittnesmål kan du med ett enkelt knapptryck ta dig tillbaka fyra minuter i tiden och se med egna ögon vad och vem som tog livet på stackaren som ligger med ansiktet före ner i backen utan att andas. Du kommer dock stöta på en hel del döda kroppar under spelets gång och det hela hade kunnat ta en riktigt mörk ton om inte spelet hade briljerat med en uppfriskande och fyndig dialog och ett karaktärsgalleri som går i regnbågens färger där varje karaktär känns genuint unik. Varje person du möter briljerar med sitt egna uttrycksfulla rörelseschema och personlighet och du kommer finna många favoriter under nattens gång.

När jag talar om unikt rörelseschema så menar jag verkligen UNIKT rörelseschema. Grafiken i spelet är spektakulär och spelet flödar på vackrare och smidigare än vad flera spel på den senaste konsolgenerationen kan skryta med. Det är ett sådant flöde och livfullhet i varenda millimeter av den lilla skärmen att man inte annat än ler brett åt Capcoms briljans när det kommer till grafiskt kunnande. Beundra bara den vitklädda Inspektör Cabanela som dansar likt Michael Jackson i sina glansdagar sig fram hela spelet igenom, den ständigt nervösa justitieministern som sliter håret av sig eller åt vakten Bailey som brister ut i något han kallar för ”panikdansen” varje gång som något går fel(”Min familj har ett motto: Om du inte vet vad du ska göra, dansa!”). Alla karaktärer är ett under av färggrannhet och uttrycksfullhet som få spel kan mäta sig med.

Estetiken i spelet är en mix av film noir från femtiotalet med mysteriets upplägg och hur det är en berättarröst som berättar händelseförloppet för oss men även av pastischernas guldålder, åttiotalet. Allt ifrån kläder, musik och miljöer bara vrålar 80-tal och de extrema karaktärerna passar alldeles perfekt in i den estetiska ådra som 80-talet står för. Att även spökfilmernas epok fann sig i 80-talet med Ghostbusters som huvudexempel är antagligen ytterligare en anledning varför spelet ser, låter och rör sig som det gör. Det är en hyllning till allt som har med den tiden att göra. Så de som upplevde 80-talet under sina ungdoms år kommer nog få några nostalgiska trippar i denna underbart färggranna deckarhistoria.

Styrningen i spelet är genomarbetad och briljant i all sin enkelhet då du styr hela spelet med Nintendo DS stylusen. När du manipulerar objekt i din omgivning, trycker fram dialog eller försöker få tips om hur du kan fortsätta genom små tankebubblor som huvudkaraktären står för. Enda som kan vara problematiskt är att ta sig fram i miljöerna genom att dra sig fram, men det kan man även använda styrkorset för och med tanke på att de flesta antagligen håller stylusen med högerhanden lär man inte ha några större problem med styrningen i spelet. Dock kräver det sin fingerfärdighet då man måste vara snabb i vändorna när det börjar hetta till, du har ju trots allt en klocka som tickar ned för livet som du ska rädda på skärmen och det kommer inte gå helt smärtfritt fram alltid.

Spelet vill att du ska testa dig fram med olika knep och tricks för att få fram rätt kombination för att rädda livet där det främsta exemplet är när man ska rädda en man från en hjärtattack med hjälp av alla saker som existerar i rummet, och tro mig, det är många. Fast för varje gång som personen dör luskar man sig närmre till den rätta mixen för att rädda livet på dem och det kan handla om sekundsnabba beslut som avgör hela ödet för personen i fråga. Du kommer klia dig i huvudet ett antal gånger under spelets gång men slutresultatet är alltid lika tillfredsställande och lösningen är för det mesta riktigt finurlig. Det enda som kanske är lite negativt är att det finns endast en lösning för varje problem så det tar bort lite av återspelningsvärdet i spelet tyvärr, även om jag lär plocka upp det flera gånger i framtiden bara för att få återvända till det fantastiska karaktärsgalleriet.

Det är ett underbart finurligt och nytänkande spel som Capcom har lyckats koka ihop när de tar några doser Phoenix Wright och Professor Layton och gör det till en alldeles unik spelidé. Du kommer skratta och känna med personerna som figurerar i spelet, och även om man finner en hel del lik under spelets gång så är tonen så upprymmande då spelet vägrar ta sig själv på för stort allvar. Det är en hel del dialog i spelet men när den är så här välskriven och underhållande så är det med glädje jag läser den. En unik pastischfärgad pärla med ett fantastiskt upplägg som absolut ingen som innehar en DS eller 3DS maskin borde missa.

4av5moln

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

  2 comments for “Ghost Trick: Phantom Detective

  1. 6 januari, 2012 at 17:19

    Bra skrivet, gillar 80 tals parallellen, det tänkte jag inte ens på. Inte kommit så långt i Ghost Trick men av det jag spelat har jag gillat!

    • 6 januari, 2012 at 17:47

      Tackar 🙂 det finns många härliga moment i spelet, sträckspelade det praktiskt taget under två dagars tid 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.