Årets bästa skivor 2011, plats 5-1

Året som har gått har bjudit på några riktigt fina plattor och mitt musiklyssnade har varit av en lätt överaktiv art. Jag kan nog ha lyssnat igenom ett 60-tal skivor från året som har gått och det har både diggats och gjorts rynkade ögonbryn åt musiken som har fått nå mina öron, men nu när året har nått sitt slut så är det ändå dessa 10 skivor som jag har lyssnat mest på och som jag håller varmast om hjärtat. Här får ni del två med de fem bästa skivorna som har kommit i år enligt mig, Emil Ackre. Låt det smakas, och lyssnas, väl.

5. Smoke Ring For My Halo – Kurt Vile

Kurt Vile, vilken gitarrvirtuos! Att lyssna på ”Smoke Ring For My Halo” får mig att gapa öppet över hur lekande lätt han fingerplockar fram låtarna som att det vore den naturligaste saken i världen. Med en släpig, ja, nästan sömndrucken röst sjunger han fram sina varma visor om turnerande, udda tomboys(flicka som klär sig som en pojke) och spökstäder så har han varit med mig under både vår, sommar och hösttider. Hans musik håller året runt och passar in i alla känslor man kan tänka sig att känna. Bäst passar den dock under mörka nattimmar med några fåtal ljus tända, ett glas whiskey i handen och låta sig sugas in i Kurts självklara värld. Det är kusligt men ändå värmande, det är som att Kurt bestämmer med sin gitarr vilken känsla vi ska känna. Så låt dig omfamnas av Kurts magiska värld när han berättar godnatthistorier med en skönt laidback stämma.

4. Ashes & Fire – Ryan Adams

Ryan Adams har jag aldrig fallit mig in att lyssna på. Vet helt ärligt inte varför, kanske för att flera som jag känner pushar på för hur bra han är som gjorde att jag backade. Nu kan jag erkänna att det var rent idiotiskt av mig, fram för allt då hans senaste verk har förgyllt min höst något enormt. Med en akustisk gitarr och enkla men underbart vackra arrangemang spelar han in sig i mitt cyniska hjärta. Gitarren som är konstant skivan igenom och där andra instrument nästan knackar på för att få vara med i de textmässigt hjärtskärande vackra låtarna. Hur det hela känns jordnära och okonstlat gör att jag kramar om musiken än hårdare. Att han har skrivit årets bästa kärlekslåt med ”I Love You But I Don’t Know What To Say” är bara det ett extra plus på kanten. Ryan Adams, jag ska aldrig mer fly från dig.

3. In Love With Oblivion – Crystal Stilts

Svävande gitarrer. Små pockande ljud. Något rasslar till långt borta i horisonten. Sen kommer en enkel basslinga in på endast två toner. Gitarren drar igång och lirar något som skulle passa in i en Sergio Leone film. Så börjar denna otroligt starka skiva som kan skryta med att inte ha en enda svag låt. Hela skivan bara osar av så mycket coolhet att det lätt skulle kunna gå över till pretentiöst, men Crystal Stilts balanserar perfekt på den linjen, helt enkelt för att det är rakt igenom otroligt välljudande och lysande. Det är som att det här bandet föddes direkt ur Joy Division fåran fast 30 år senare. Det är inte heller försök till arenarock a la White Lies utan den här musiken ska njutas i pubmiljö med en kall öl i ena och en cigg i andra. Det är briljanta texter i en löjligt snygg förpackning, och jag gillar det, oj, vad jag gillar det! Låt oss alla förälskas av glömska och i Crystal Stilts!

2. Circuital – My Morning Jacket

My Morning Jacket… det finns inte ord nog för att beskriva min villkorslösa och rena kärlek till dem. Jag skulle kunna göra ett försök, men det hade bara vart till leda. Jag älskar dem! Hur de ständigt är på rörlig fot, hur de inte sätter sig i ett fack utan är på ständig jakt för att utvecklas och att utmana sig själva. My Morning Jacket är världens bästa band och kan mäta sig med giganter från 70-talet, och Circuital är ytterligare ett bevis på detta. Det ryms så mycket musikalisk briljans i detta Kentucky-band att man blir helt matt.

Ta bara öppningsspåret ”Victory Dance” som får en att dansa med bar bringa och krigsmålade kroppar in solljuset för att strida i dagen som sedan byts av den enkla men ändå självklara slingan i ”Circuital” som man nynnar på en lång tid efteråt. Sen är de inte bara briljanta musiker, för när man har Jim James bakom rodret med sin makalösa röst som han använder som ett instrument i sig får man även levererat starka låtar. ”Wonderful (The Way I Feel)” är så bedårande vacker i både text och musikform att det här är hans textmässigt absolut mäktigaste verk hittills. Så om du inte känner till My Morning Jacket är det allt läge nu, för du vill väl inte missa världens bästa band, eller? Nä, trodde väl det.

1. Bon Iver – Bon Iver

Det känns rätt fånigt nu, men jag hade faktiskt otroligt svårt för den här skivan först. Bon Ivers debutskiva ”For Emma, Forever Ago” ligger så otroligt nära hjärtat att jag ansåg att han lika väl kunde ge upp, han kommer aldrig komma nära denna så perfekta skiva. Så när jag började lyssna på den nya skivan ”Bon Iver” ryckte jag till av så många instrument han hade med. Jag skakade på huvudet och undrade ”Vad har han gjort?!?” Dock ju fler genomlyssningar desto mer föll jag in i briljansen i denna skiva. Temat som han tar till sig och känslan han vill fånga är den som han har känt ända sen han släppte ”For Emma, Forever Ago”. Hur det är att inte ha något fast hem, att vara ute på vägarna i konstant rörelse.

Han sjunger om platser som jag aldrig vart på men med hans röst och musik är det som att jag är där med honom och tittar ut över landskapen. Hans röst som är inget mindre än änglalik håller en om handen och berättar om fantastiska platser som finns i världen, men ändå en känsla av rotlöshet och att kanske finna lyckan någonstans på vägen. Musiken, arrangemangen och alla instrument hjälper alla till att berätta hans historier och ljudbilden målar upp landskapet som han så skört berättar om. Det här är en makalös skiva som fått mig att drömma mig bort mer till andra platser än någon annan film, tv-spel eller bok någonsin har lyckats med. Årets bästa skiva heter Bon Iver, och den har satt sig tillrätta bredvid ”For Emma, Forever Ago” i en plats i mitt hjärta.

Emil Ackre

Redaktör och den som fick bollen i rullning när det gäller Spelmolnet. Älskar spel, musik, film och TV-serier och att upptäcka både nya och gamla pärlor oavsett mediet och att sedan få tipsa omvärlden om mina vackra fynd, hur obskyra de än är.

More Posts

  5 comments for “Årets bästa skivor 2011, plats 5-1

  1. 7 januari, 2012 at 22:30

    Ryan Adams släpp 2011 tillhör ju en av de absolut största höjdpunkterna, husgud som han är här hemma hos mig. Fast måste säga att dina val av Kurt Vile och Bon Iver är mycket välförtjänta. Fantastiska musiker.

    • 9 januari, 2012 at 16:12

      Det var ju faktiskt genom dig som jag till slut valde att lyssna mig in på Ryan Adams senaste alster, så jag tackar för uppvaknandet!

      Efter första gången jag hörde Kurt Viles senaste skiva så visste jag att den skulle hamna högt upp på min topplista i slutet av året. Bon Iver är dock en annan historia som jag skriver om i texten, men till slut vann han över mig och det med bravur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.