Överväldigad av Skyrim

Trots alla hyllningar Skyrim har fått så var det ändå med viss tveksamhet som jag gick till min lokala Media Markt och plockade upp spelet. 500 kronor senare var jag på väg hem för att testa vad många kallar årets spel. Efter att ha uppdaterat spelet och gjort den obligatoriska installationen (jag lirar på PS3) får jag äntligen börja spela. Innan jag börjar beskriva min upplevelse ska det påpekas att jag oftast inte lirar rollspel, och jag har lånat både Fallout 3 och New Vegas och de har jag inte fastnat för alls.

Det var därför jag var lite skeptisk till detta spel, men allt tvivel försvinner när spelet väl börjar. I menyn möts jag av storslagen musik, och när jag har skapat min karaktär, mött min första drake och äntligen kommit ut ur första grottan, för att komma till den gigantiska världen som är Skyrim, slås jag av hur vackert spelet är. Visst, det är inget Uncharted 3, men detta måste nog vara den mest levande värld jag som spelare satts i. Första timmarna spenderas i att möta folket i Riverwood och bara andas in stämningen som råder i denna värld.

Den främsta anledningen till att jag faktiskt älskar Skyrim, är dess enkelhet. Favorit-systemet är det bästa enligt mig. Att bara genom ett knapptryck komma till alla ens vapen, potions, magier och shouts är briljant och gör att en som inte spelat många rollspel verkligen kan komma in i ens roll. Men det är för den delen inte ”casual”. Det är bara lättkontrollerat. Det är anpassat till konsol, och det är något jag verkligen uppskattar.

Efter att ha spenderat 12 timmar i Skyrim så känns det inte alls som om jag ens utforskat världen. Och det är den där utforskarkänslan som gör att spelet sticker ut enligt mig. Det enda spelet jag kan tänka på som fått mig att känna samma sak är Red Dead Redemption, förra årets bästa spel och ett av mina absoluta favoritspel denna generation. För när jag i Red Dead älskade att bara rida på min häst ut över prärien, älskar jag samtidigt att bara gå längst en sjö i Skyrim och möta en varg som inte attackerar mig utan väljer att gå på en ensam räv. Detta är det första spelet som jag spelat där det finns så många djur som ändå har sitt egna rörelsemönster. Att detta sker i spelet är för mig galet. Allt agerar verkligt, för att vara en fantasivärld som jag aldrig kommer besöka, men ni fattar vad jag menar.

När jag besöker en liten by så känns det verkligen som en riktig plats. Jag råkar höra ett par diskutera vardagsproblem som att drakarnas återkomst minsann är det värsta som någonsin skett i deras liv. Det är sådana här så detaljer som gör att spelet verkligen blir så bra. För i andra spel med en öppen värld har oftast befolkningen bara gått, och inte pratat med varandra. Här känns det verkligen som om jag har kommit till en värld som fanns innan jag kom, och som kommer finnas kvar långt efter jag har klarat spelet.

Nej, efter 12 timmar av Skyrim är jag frälst. Det är kanske inte den största eller snyggaste världen jag satt mina digitala fötter i, men det är den mest stämningsfulla och levande. Och det kommer det långt på.

  1 comment for “Överväldigad av Skyrim

  1. 30 november, 2011 at 23:03

    Kyscram! Kan egentligen inte kommentera eftersom jag inte har spelat en endaste minut av det, men bra läsning i alla fall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.