Lekt vårdslös gangster

Något jag förundrades över när jag började spela Saint’s Row The Third var dess öppna, levande värld, det humoristiskt briljanta persongalleri som spelet har att leverera samt det element som var den största chocken för mig; att jag faktiskt blev fundersam över de val jag gjort under spelets gång. Vem kunde tänka sig att det skulle kunna finnas RPG-inslag i ett så pass obscent galenskapslir som Saint’s Row?

Dock vet alla som har någon kunskap om vad Saint’s Row är för spelserie att dessa aspekter knappast är det som definierar spelen. Det är snarare dess motsatser som har lagt framgången till Saint’s Row. Att knöggla ihop alla värderingar och slänga dem i brasan och helt glömma bort vad moral betyder är just vad det här spelet handlar om. Frihet, galenskap och att ha skitkul är det som står på agendan.

I Saint’s Row The Third kan du göra (näst intill) exakt vad du själv önskar. Du kan släppa lös din innersta fetisch-best på gatorna med en en-meters lila dildo, flyga med futuristiska motorcyklar, köra över ilskna zombies eller helt enkelt bara skjuta ner en gubbe utklädd till en varmkorv. Men självklart finns även en huvudstory som bjuder på ett stort smörgåsbord av varierande och sinnessjuka uppdrag, med en hel drös humor som pålägg (det är ändå Saint’s Row vi pratar om här). Jag hade inte alls förväntat mig något storslaget av kampanjen, utan införskaffade endast detta för att ha ett spel att få utlopp för min sadistiska vrede.

Men ack så fel jag hade. Det blev snarare så att jag helt och hållet struntade i allt vad sidouppdrag heter. Jag ville bara klara av kampanjen och veta hur 3rd street, som gänget man tillhör heter, skulle stabilisera den vardagliga rytmen som rubbades av militärstyrkan STAG och de andra gängen som även de ville ha en del av kakan; i detta fall staden Steelport.

Förutom ovanstående faktorer finns det faktiskt ännu fler godbitar som vilken spelgourmet som helst uppskattar. Allt från att leka Xzibit och kustomisera (Ja, jag tänker använda det ordet) bilar till att basejumpa från skyskrapor till min egna favorit bland alla rätter på buffén: Uppgraderingen av vapen! Det är för mig som vapenentusiast en dröm att få se STAG ge vika för mina nyputsade puffror och pickadoller.

Skott som viner kors och tvärs över gatorna, folk utklädda till hundar, rymdskepp och helikoptrar som parallellt får dela på atmosfären. Det är bara ännu en ordinär dag som laglös gangster i Steelport.

Denna text ackompanjerades passande nog av M.O.P’s nya album Sparta. Allt för att smälta in i gangster-miljön så bra som möjligt.

  5 comments for “Lekt vårdslös gangster

  1. 29 november, 2011 at 18:18

    Gangsterlivet har aldrig låtit så lovande 😀 riktigt bra skrivet Oliver! Fick mig att bli sugen på spelet!

  2. 29 november, 2011 at 19:02

    Skoj att du diggade, Ackremannen. 😉

  3. 29 november, 2011 at 19:04

    Emil: Förutom i San Andreas då, såklart? 😉

    Riktigt grymt inlägg för övrigt, Oliver! Otroligt välskrivet och intressant! Fortsätt så här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.